Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Lager. Sverige har inte haft några beredskapslager för läkemedel sedan apoteksreformen. Bild: Hasse Holmberg/TT
Lager. Sverige har inte haft några beredskapslager för läkemedel sedan apoteksreformen. Bild: Hasse Holmberg/TT

Joakim Broman: Beredskapen är statens uppgift

Sverige har tagit alltför lätt på krisberedskapen och det behöver rättas till. Men ett apoteksmonopol är inte lösningen på att säkerställa läkemedelsförsörjningen.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

"Med avregleringen förlorade vi medicinlagren”, skriver Pernilla Ericson på Aftonbladets ledarsida (30/3). Hon syftar på omregleringen av apoteksmarknaden, som i veckan även kritiserades av Expressens ledarsida (1/4).

I samband med apoteksreformen förlorade statliga Apoteket AB ansvar för läkemedelsförsörjningen, utan att någon tog över uppdraget. "det [borde] ha varit uppenbart att marknaden inte skulle lösa den uppgiften på egen hand”, skriver Expressen.

Det är dock ett märkligt synsätt. Det är inte, och har aldrig varit, marknadens uppgift att upprätta reservlager för samhällsviktiga produkter som mat eller läkemedel. Beredskapen är en statlig uppgift. Som tidskriften Axess chefredaktör PJ Anders Linder skriver (1/4) var detta också ett ingångsvärde i apoteksreformen. Apoteksmarknadsutredningen konstaterade exempelvis att Försvarsmakten bör upphandla leveranser av läkemedel för lagerhållning.

Att ett sådant uppdrag inte gavs till berörda myndigheter kan man lasta både borgerliga och rödgröna politiker för. Men att klandra apoteksreformen, eller den fria marknaden för att den inte levererat varor som ingen beställt, vore absurt.

De till vänster som nu attackerar avmonopoliseringen av apoteksmarknaden med läkemedelsförsörjningen som lans gör det helt enkelt därför att de aldrig gillat avregleringen, och som sedan den genomfördes ignorerat dess många positiva effekter. Inför reformen varnade socialdemokrater och vänsterpartister för apoteksdöd och rusande läkemedelspriser.

De fick fel. Sedan 2009 har Sverige fått 500 nya apotek, många av dem utanför storstäderna, och med bibehållna nivåer i glesbygd. Öppettiderna har utökats med i genomsnitt 10 timmar i veckan. Antalet söndagsöppna apotek har gått från ett drygt hundratal till fler än 500. Priserna på receptbelagda läkemedel har sjunkit, precis som de receptfria mediciner som säljs utanför apoteken.

Restnoteringarna av läkemedel har ökat de senaste åren, men enligt Läkemedelsverket har det främst att göra med den svaga lönsamheten för äldre läkemedel, där patentet gått ut (Läkemedelsvärlden 21/1). Det bekräftas också av en rapport från amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA.

Att Sverige tagit alltför lätt på krisberedskapen är uppenbart. Det behöver rättas till, inte bara vad gäller läkemedelsförsörjningen, och ansvariga politiker förtjänar kritik.

Men gå inte på spinnet om att det behövs ett apoteksmonopol för att trygga tillgången på läkemedel.