På måndag är det ett år sedan det var val i Belarus. Ett val där Belarus diktator Aljaksandr Lukasjenka fuskade till sig ”valsegern”. Att Lukasjenka fuskade kom inte som någon överraskning, han har sedan tidigare inte ett rykte om att bete sig särskilt demokratiskt, snarare tvärtom. Det som däremot överraskade var det belarusiska folkets respons på valet.
De tog till gatorna och demonstrerade. Belarus fylldes av oppositionsfärgerna vitt och rött när folket krävde sin frihet tillbaka.
Ett tag var omvärlden nästan lite hoppfull, är detta stunden då Europas sista diktatur faller?
Demonstrationerna följdes tyvärr av tyranni. Militären och polisen misshandlade befolkningen. Torterade fångar tvingades att på klassiskt kinesiskt vis erkänna sina brott i statlig tv. Demokratikämpar var tvungna att antingen lämna landet eller acceptera att de skulle slängas in i en cell.
Tusentals beräknas ha flytt Belarus under det senaste året för att säkra sitt eget liv. En av dem hette Vitali Shishov. Shishov var chef för ”The Belarusian House”, en icke-statlig organisation som hjälper människor som har flytt Belarus.
Shishov hittades i tisdags i Kiev.
Hängd. Mördad.
Mest troligt så är det Lukasjenkas verk. Inte ens om de flyr sitt hemland så kan belarusier känna sig trygga.
Den senaste veckan har vi även följt dramat kring den olympiska löperskan Krystsina Tsimanouskaya som utsattes för ett kidnappningsförsök efter att ha kritiserat den belarusiska olympiska kommittén där Lukasjenkas son är ordförande.
Hon lyckades få asyl i Polen och slapp bli förd till Belarus där hon förmodligen hade fått en minst sagt ovänskaplig behandling. Det hela tar tankarna tillbaka till kalla kriget där internationella mästerskap innebar en chans för idrottare från diktaturer att fly.
Omvärlden har under det gångna året visat visst stöd för befolkningens kamp. EU har riktat flera sanktioner mot Belarus. Ishockey-VM flyttades från Belarus efter att sponsorer hade dragit sig ur och Belarus diskades från Eurovision Song Contest i våras.
Men mer krävs eftersom det inte verkar som att Lukasjenka tänker släppa sitt diktatoriska grepp över landet. Folket håller däremot fortfarande kampen uppe och även tidigare regimtrogna har nu börjat vända. Bland annat ser man videor där militärer, med risk för sitt eget liv, slänger sin uniform i soptunnan.
EU måste rikta ännu fler sanktioner mot landet. Dels mot ännu fler ledande statliga personer. Men man måste också rikta kraft mot plånböckerna som finansierar Lukasjenkas förtryck.
Sverige bör byta flagga i alla officiella sammanhang. Från den grönröda regimflaggan till den rödvita flaggan som används av demokratikämparna. Det är en enkel symbol, men det hade betytt otroligt mycket för folket i Belarus.
Lukasjenka är den gamla sortens, sovjetiska diktator. Sådana diktatorer hör hemma på museum, inte i 2020-talets Europa.
Frihetskämparna i Belarus förtjänar sin frihet tillbaka. Vi måste ge dem allt stöd som de kan få. För ett år sedan gjorde Belarus ett val. Nu måste de få sin vilja igenom. Belarus sak är vår.
