Lämnar. Utan att ge intervju och kommentera varför har Cecilia Malmström valt att lämna Liberalerna.
Lämnar. Utan att ge intervju och kommentera varför har Cecilia Malmström valt att lämna Liberalerna. Bild: Fredrik Persson/TT

Avhoppen sätter spår i Liberalerna

Ännu ett tungt namn, den tidigare ministern och EU-kommissionären Cecilia Malmström, meddelar att hon lämnar Liberalerna.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Snart har Mats Persson egen majoritet på landsmötena, twittrade Expressens politiska kommentator Viktor Barth-Kron. Det som hänt är att Cecilia Malmström, före detta minister och EU-kommissionär, lämnat Liberalerna.

I samband med att Jan Björklund avgick som partiledare 2019 nominerades Malmström till partiledarposten, men meddelade tidigt att hon inte stod till förfogande. När hon nu lämnar partiet avböjer hon intervjuer (DN 10/5), vilket gör att utomstående bara kan spekulera kring skälen. En gigant lämnar i tystnad.

Andra har lämnat partiet med buller och bång. Den tidigare partiledaren Bengt Westerberg har varit nästan övertydlig kring att det var närmandet till Sverigedemokraterna var skälet. Och skrev en debattartikel tillsammans med tidigare statsministern Stefan Löfven (S) i vilken de varnade för att SD utgör ett hot mot svensk demokrati. I intervjuer sedan dess har Westerberg villigt berättat att han röstade på Centerpartiet i höstens val.

ANNONS

Tystnad kan vara talande. Att liknande bevekelsegrunder ligger bakom att Malmström nu lämnar är tänkbart – men går som sagt bara att spekulera i, i avsaknad av konkreta uttalanden. Det är dock svårt att komma på vad det annars skulle kunna röra sig om.

Oavsett så är frågan vad det gör med Liberalerna som parti att ha förlorat ett stort antal forna giganter. Till listan kan även fogas Birgitta Ohlsson, som efter att ha utmanat Björklund om partiledarposten och förlorat 2017 valde att lämna politiken. Även hon har bekräftat att hon 2022 röstade på C.

Det är en skara som tillhör forna års folkpartister men avhoppen och tydliga avståndstaganden säger något om turbulensen som varit i partiet. Och på det stora skiftet som partiets vägval betytt och kommer fortsätta betyda för partiets utveckling framöver.

Det finns ju uppenbarligen medlemmar kvar i partiet, som sympatiserar med och stöttar den nya linjen. Många, om än mindre profilerade, har stannat kvar. Till syvende och sist är partiers främsta roll inte att appellera till sina gamla politiker – utan till väljarna. Det måste stå nya generationer fritt att själva forma partiet och ta egna ställningstaganden. Men avhoppen innebär en konkret förlust av både erfarenhet och hävdvunnet förtroende. Det sätter spår.

ANNONS

Och avhoppen svider för ett parti som är så förtjust i att referera till sin stolta historia. Särskilt som de lämnar stora skor efter sig, som inga nya representanter riktigt lyckas fylla.

Det är därför partiets forna giganters ord spelar roll – de åtnjuter fortfarande ett stort förtroende hos många liberalt sinnade och även andra, som kanske inte riktigt finns för nuvarande partitoppar.

ANNONS