Det blir inte alltid som man tänkt sig. Då kan det bästa vara att gå skilda vägar. Så är det också för Halmstads kommun och för en del av kommunens anställda. Som Hallandsposten tidigare har rapporterat har Halmstad från 2017 fram till oktober i år gjort utköp av anställda för mer än 31 miljoner kronor (HP 10/10). Utköpen gäller både för förvaltningar och kommunens bolag.
Ser man på utvecklingen under den här perioden sticker utköpen hittills under 2020 ut rejält. Från att ha legat i snitt på cirka 6 miljoner kronor per år mellan 2017 och 2019 har Halmstads kommun under innevarande år gjort ekonomiska överenskommelser med anställda för nära 13 miljoner kronor.
Ändå menar kommunstyrelsens ordförande Jonas Bergman (M) att summan för utköpen från 2017 och framåt inte är orimlig och att ”det också ska ställas i relation till att vi under samma period har betalat ut över tolv miljarder kronor i löner för tillsvidareanställda” (HP 10/10).
En anledning till att notan för utköpen hittills i år har stuckit i höjden är att kommunen har gjort flera uppmärksammande utköp av chefer. Det utköp som helt klart varit det mest dramatiska är uppsägningen av hemvårdsförvaltningens chef Jennie Vidal i mitten av april. Beslutet att sparka Vidal fattades av kommunstyrelsen och Jonas Bergman motiverade beslutet bland annat så här för HP:
”Vi har haft olika syn på lägesbild och prioriteringar, och upplevt samverkansproblem både internt och externt” (HP 22/4).
Kommundirektören Mattias Rossköld fick också kommentera kommunstyrelsens beslut och menade att det var tråkigt men nödvändigt och hänvisade till att ”i den här extraordinära händelsen har det funnits brister i krisledningsförmågan som till slut har blivit så tydliga att de påverkat förtroendet. Och då har vi behövt agera” (HP 23/4).
I början av oktober meddelades att Monica Karlsson, vd för det kommunala bolaget Halmstad Energi och Miljö, skulle avgå från sin post. Ordförande för bolaget, Louise Uvenfeldt (M), förklarade för HP beslutet bland annat så här:
”Det är ingen enskild händelse som har föranlett beslutet, utan det är en fråga om behov av förnyelse inom bolaget, i takt med att vi nu går in i en ny fas” (HP 1/10).
Även Halmstads bostadsbolag, HFAB, har under året köpt ut chefer, vilket Hallandsposten rapporterade i måndagens tidning (HP 26/10). En av cheferna, fastighetsförvaltningschef Charlott Ullstadius, fick sluta i januari och det motiveras av bolagets vd Catharina Rydberg Lilja så här:
”Vi valde att göra en uppgörelse med henne när vi insåg att hon inte delade ledningens syn på ledarskap och framtiden” (HP 26/10).
Det finns många vägar fram till att en arbetsgivare och arbetstagare väljer att separera. Allt som oftast är det heller inte helt tydligt för utomstående vad bakgrunden är, den absoluta sanningen behåller ofta de inblandade parterna för sig själva av olika anledningar. På så sätt kanske man inte ska ta de ovannämnda förklaringarna från kommunens företrädare alltför bokstavligt.
Ändå är det värt att understryka att det kan ske stora förändringar och att chefer och medarbetare därmed inte passar in i en ny organisation.
Halmstads kommun är stor arbetsgivare med cirka 9 000 anställda och varje år görs i genomsnitt 20 överenskommelser där kommunen och en anställd går skilda vägar. Sett i det sammanhanget är det en relativt liten andel det handlar om.
Trots det måste man vara kritisk till kommunens agerande. Kommun- en är inte som vilket företag som helst utan den har ett större krav på sig att både hantera de gemensamma resurserna på ett varsamt sätt och samtidigt vara en god arbetsgivare.
Mot den bakgrunden är det verkligen befogat att kommunen tänker efter både en och två gånger innan man kickar en chef. Kommunen har ett rykte att ta hänsyn till och måste vara attraktiv för att locka till sig framtida chefer.
Allt handlar helt enkelt inte bara om pengar. Det får helt enkelt inte kosta mer än det smakar att sparka en kommunal chef.
