I måndags dömdes en man i 60-årsåldern vid Attunda tingsrätt för olaga hot mot ledarskribenten Jonna Sima på Aftonbladet. Hotet framfördes på Twitter i ett inlägg där mannen skrev att han tipsat buset om Simas bostadsort och att ”subban får sitt inom kort”.
”I detta fall är hotet extra allvarligt eftersom det riktades mot målsäganden för något som rörde hennes arbete som journalist med samhällsviktiga arbetsuppgifter”, skriver tingsrätten i sin dom.
Olaga hot kan ge böter eller fängelse i upp till ett år. Eftersom hotet är så allvarligt menar tingsrätten att straffet inte kan stanna vid böter och dömer mannen till villkorlig dom och 40 dagsböter.
Tingsrättens dom är av stor vikt, inte minst för att den tydligt visar vad som är inte är acceptabelt att skriva offentligt på sociala medier.
”Syftet med hot och hat är att folk ska bli rädda och att vi journalister ska bli tysta. Då är det jätteviktigt att rättsväsendet och samhället markerar”, säger Jonna Sima i en intervju i Aftonbladet (15/11).
I Sverige har vi en långtgående frihet att få uttrycka våra åsikter. Men denna yttrandefrihet får inte gå så långt att den inskränker andras yttrandefrihet. Det är just där som rättsväsendet, och även hela samhället, måste dra en tydlig gräns. Att på sociala medier sprida hot mot enskilda personer, i det här fallet en journalist, kan därför inte accepteras om vi vill mena allvar med vår demokrati och vårt öppna samhälle.
Även om tingsrättens dom på många sätt är välkommen har hot mot till exempel journalister tidigare inte tagits på så stort allvar av rättsväsendet. Ofta har anmälningarna lagts ner av polisen med hänvisning till att det saknas spaningsuppslag. Detta har på senare år förändrats i takt med att polisen byggt upp sin utredningsförmåga och numera har bättre möjlighet att följa upp anonyma hot på nätet.
Men det är inte alltid som rättsväsendet följer upp med fällande domar. I ett liknande fall i oktober friade Göteborgs tingsrätt en kvinna i 40-årsåldern i ett mål där hon stod åtalad för olaga hot mot en SVT-programledare. Den åtalade kvinnan hade på Twitter lagt upp en bild med ett vapen riktat mot en tv-skärm där programledaren syns, och med texten ”dra åt helvete”.
I den friande domen skriver rätten att ”vare sig text eller bild uttrycker var för sig, eller i ett sammanhang, något uttrycklig uttalande som kan uppfattas som ett hot”.
Men tingsrätten var inte enig i sitt domslut. Rådmannen och en nämndeman lämnade i domen en skiljaktig mening där man skriver att kvinnan borde ha fällts och få en villkorlig dom.
”Ansvaret för olaga hot förutsätter inte att gärningsmannen haft för avsikt att verkställa hotet, utan det som krävs är att hotet varit ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla”, skriver rådmannen och nämndemannen.
Åklagaren tog också fasta på deras utsaga och har överklagat domen till hovrätten, och med hänvisning just till den skiljaktiga meningen.
När den friande domen kom i mitten av oktober var SVT Nyheters programchef Charlotta Friborg mycket kritisk.
”Om det är helt okej att lägga ut bilder på identifierbara journalister där man riktar vapen mot dem – då är allt tillåtet. Det är ett oerhört allvarligt hot. Jag är faktiskt mållös”, säger hon till tidningen Journalisten (28/10).
Hur ser då den 60-årige mannen som dömdes tidigare i veckan på sitt eget agerande? Han erkänner att han skrivit själva inlägget på Twitter, men menar att han inte har haft ett uppsåt att göra verklighet av själva hotet. I polisförhör medger han att kommentaren är fruktansvärd och att ”hon kan ju tolka det som mordhot i princip” och han har ”full förståelse för det”.
Även om mannen uppger att han inte hade för avsikt att göra verklighet av sitt hot menar tingsrätten att han måste ha förstått att meddelandet skulle uppfattas som ett hot om brottslig gärning. Detta är ett mycket viktigt konstaterande.
Sociala medier är på många sätt ett kraftfullt kommunikationsmedel. Det som skrivs på en dator, eller oftare på en mobil, kan snabbt spridas till många andra. Med andra ord kan det som skrivs på sociala medier inte likställas med det som privat sägs i stängda rum. Vad avsändaren har för avsikt behöver inte uppfattas på samma sätt hos mottagaren. Det är just här det behöver markeras
Att hota eller skrämma en annan person, i det här fallet en journalist, är ytterst allvarligt. Särskilt om vi menar allvar med att värna vår frihet där var och en ska ha rätt att uttrycka sina åsikter utan risk för repressalier.
Den fällande domen vid Attunda tingsrätt är välkommen. Det återstår nu att se om hovrätten tar upp den friande domen vid Göteborgs tingsrätt och kommer fram till ett liknande utfall som tidigare i veckan. Det hade varit ett steg i rätt riktning mot ett samhälle där allas medborgares yttrandefrihet värnas och försvaras.
