Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Allmänna arvsfonden har betalat ut miljonbelopp till en förening där städning och skurning ansetts vara kvinnogöra. Bild: LEIF R JANSSON / TT
Allmänna arvsfonden har betalat ut miljonbelopp till en förening där städning och skurning ansetts vara kvinnogöra. Bild: LEIF R JANSSON / TT

Malin Lernfelt: Arvsfondens pengar ska inte stödja klankultur

Om Allmänna arvsfonden ska finnas kvar behövs en ordentlig genomlysning och förändrade regler för vem som avgör vilka arv som ska omhändertas.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Hösten 2020 uppmärksammade den då 22-åriga Nasteho Mohamed, i dag riksdagskandidat för Centerpartiet, att det inom den somaliska föreningen UMIS förekom klantänk och konservativa normer. Mohamed berättade bland annat om hur hon hos UMIS uppmanats att skura toaletterna eftersom det var ett kvinnogöra.

UMIS var vid tidpunkten mottagare av miljonbelopp i stöd från statliga Allmänna arvsfonden, något som kräver att organisationens verksamhet inte strider mot fondens värderingar om lika rättigheter oavsett könstillhörighet. Det går knappast ihop med klantänk och patriarkala strukturer.

SVT:s Uppdrag granskning kunde förra veckan avslöja att Allmänna arvsfonden aldrig tog kontakt med Nasteho Mohamed eller på allvar försökte gå till botten med om UMIS faktiskt ägnade sig åt att underblåsa klankultur. I stället instruerade arvsfondens handläggare föreningen om hur den skulle svara för att bli godkänd för fortsatta utbetalningar. Därefter fick UMIS ytterligare nästan en miljon kronor.

På sin hemsida skriver Allmänna arvsfonden med anledning av SVT:s granskning: "Vi tog del av berättelsen och även om ord stod mot ord (det var inga vittnen till händelsen) så utgick vi från att det var den situation som den unga kvinnan upplevt som skulle utredas och besvaras av föreningen. Det fanns därför inte någon anledning att ytterligare få bekräftat eller ifrågasätta vad hon hade upplevt."

Att det borde åligga en statlig fond som betalar ut miljontals kronor att säkerställa att dessa pengar hamnar rätt verkar inte föresväva ansvariga tjänstemän. Fallet med UMIS är heller inte första gången Allmänna arvsfonden har kritiserats för dåligt omdöme och bristande kontroll. Gång efter annan har granskningar från medier eller myndigheter som Riksrevisionen visat att arvsfonden inte lever upp till sina föreskrifter.

Allmänna arvsfonden får även återkommande kritik för sättet man tillskansar sig arv. Fonden lutar sig mot hundraåriga paragrafer, höga beviskrav och rättsprocesser för att lägga beslag på arv från personer som saknar lagenliga arvingar eller testamente. I ärenden där den avlidnes vilja trots allt varit välkänd, kan Kammarkollegiet fatta beslut om att avstå arvet. Det sker dock sällan.

Tvärtom tar man ofta strid mot enskilda. Förmodligen för att Kammarkollegiet både är den myndighet som förvaltar Allmänna arvsfonden och som beslutar om vilka förmögenheter som ska tas om hand av staten. Det är i sig en orimlig ordning.

Den 1 juli förra året trädde en ny arvsfondslag i kraft. Den innebär en möjlighet att förhindra att beviljat stöd betalas ut om kraven för stöd inte uppfylls, och utökade möjligheter att återkräva pengar som redan betalats ut. För att en sådan lag ska fungera i praktiken krävs dock att de som arbetar med att fördela bidragen är intresserade av att motverka att pengar går till organisationer som inte uppfyller kraven. Så verkar inte vara fallet.

Om Allmänna arvsfonden i framtiden ska ha något existensberättigande krävs en ordentlig genomlysning och förändrade regelverk som garanterar såväl rättssäkerhet som att pengar inte hamnar hos föreningar som anser att kvinnor har en skyldighet att skura toaletten.