Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Här var alla lapparna som bortblåsta. Bild: SVT

Mattias Karlsson: Anslagstavlan var en väg in i samhället

Med Anslagstavlan fick jag tidigt en bild av det svenska samhället.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Jag kommer ibland på mig själv att tänka på Anslagstavlan, ni vet det där tv-programmet med korta inslag från myndigheter eller ideella organisationer och som inleddes med en tecknad figur som blåste bort alla lappar på en anslagstavla för att få plats med sin egen lapp.

Det var budskap som att ”nio av tio som drunknar på sjön har druckit alkohol” eller ”inte störa, inte förstöra” om allemansrätten. Samhällsinformation kallades det. Nu kanske inte alla kan minnas Anslagstavlan, för det var väl ett antal år sedan det gick sist. Jag vet inte säkert, jag tittar inte längre på linjär tv, så jag kan inte säkert uttala mig om det.

För mig som var i unga år under 1980-talet när jag såg Anslagstavlan, berörde innehållet mig sällan. Jag kunde inte få ungdomsbostadsbidrag eller behövde veta hur man sökte till högskolan. Men med de små filmerna fick jag en inblick i vuxenvärlden – och kanske ännu mer en bild av det svenska samhället och hur det fungerar. Även om det fanns en slags underliggande moralistisk ton i informationen som förmedlades fanns det alltid ett gott syfte, att informera medborgarna om samhället.

När jag i dag ser igenom några gamla avsnitt av Anslagstavlan på Youtube känns det som ett annat Sverige. Det är lätt att bli nostalgisk inför det som varit, men minnet är bedrägligt. Det är inte så att det svenska samhälle som jag upplevde på 1980-talet är bättre än dagens. Det är snarare tvärtom, merparten av de svenska medborgarna har fått det bättre i dag än för drygt 30 år sedan. Men det är lätt att plocka ut russinen ur kakan och sedan hävda att det minsann var bättre förr.

Ett parti som har sin grund i denna historieskrivning är givetvis Sverigedemokraterna. Nu är det inte 1980-talet partiets företrädare lyfter fram utan snarare det svenska folkhemmet under 1950-talet, om de får drömma sig bakåt i tiden.

När jag i dag söker på nätet efter Anslagstavlan ser jag att programmet inte är nedlagt. På SVT Play finns det nya avsnitt av programmet att se. Nu handlar det bland annat om att man kan vända sig till Patientnämnden om man är missnöjd med den vård man får eller att kvinnor som utsätts för våld i nära relationer kan ringa till Kvinnofridslinjen.

Men Anslagstavlans genomslag är betydligt mindre än det har varit. Så är det, med tiden förändras samhället. I dag är medielandskapet mer mångfacetterat och det finns inte på samma sätt som förr ett fåtal kanaler. I allt högre grad har mediekonsumtionen fragmentiserats.

Se det som en bild över det svenska samhället, det är inte lika enhetligt längre. Behovet av att samhället hänger ihop finns däremot fortfarande kvar. Men i stället för att som Sverigedemokraterna peka finger mot de som är främmande borde lösningen finnas i att bättre få in de som är utanför, om de så är nyanlända eller inte har fått sin första bostad eller sitt första jobb.

Den kanske viktigaste åtgärden för att nå detta är att börja med skolan. Det är i skolan som det svenska samhället byggs, en skola där alla, oavsett bakgrund, ges lika förutsättningar att gå ut grundskolan med godkända betyg.

Till sist, det måste finnas plats för en ny lapp på anslagstavlan utan att blåsa bort alla andra tidigare lappar.