Allemansrätten är unik. För många närmast en manifestation av så kallade svenska värderingar: här ska alla ha rätt att vandra genom skånska lövskogar, titta på utsikten från småländska berg och doppa fötterna i en gnistrande fjällbäck.
Under coronapandemin har allemansrätten kanske varit viktigare än någonsin. I brist på sociala sammanhang – idrottsföreningen, restaurangen, arbetsplatsen – har vi sökt oss till naturen. (Förra sommaren skrev DN om den under coronapandemin växande hälsotrenden "wild swimming”, som även brukar kallas "att bada”.)
Det ökande intresset för att vistas i naturen har lett till att många människor utan tidigare naturvana det senaste året besökt naturreservat och andra ömtåliga naturmiljöer i vårt land. Det har lett till ökat slitage, ökad nedskräpning, och på sina håll en diskussion om huruvida allemansrätten måste ses över.
Det vore olyckligt, men om utvecklingen fortsätter är det där saken till slut kommer att landa. Allemansrätten är en lång och viktig svensk tradition, men den bygger inte, som namnet kan antyda, på en ensidig och ovillkorad rättighet. Allemansrätten är en ömsesidig överenskommelse som innebär att individer får vistas fritt i naturen, på allmän eller privat mark, men att man samtidigt också åtar sig att vårda naturen, att inte orsaka skador eller lämna skräp efter sig.
Den andra halvan av överenskommelsen tycks tyvärr allt mer bortglömd. Fjällturister lämnar stora mängder sopor längs stigen, skrämmer renar och ökar helikopterresandet i känsliga områden. 2018 larmade Skärgårdsstiftelsen om hur engångsgrillar orsakar sprickor på klipphällar i skärgården. Många skogsstigar cyklas sönder av sportcyklister när marken är blöt och mjuk.
Samtidigt arrangerar kommersiella aktörer allt fler organiserade aktiviteter i naturen. Vilket de också har rätt att göra – en dom från 1996 slog fast att allemansrätten även gäller i grupp – men även här brister det egna ansvaret alltför ofta.
Det är sådant som, om det fortsätter, kommer att leda till regleringar, förbud och bötesförelägganden. Det är en beklaglig utveckling. Men om kommande generationer ska kunna njuta av den svenska naturen, och inte finna sig stående mitt i en sophög, måste skyldigheterna som följer med allemansrätten klargöras på ett eller annat sätt.
