Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Lämnar. I dagarna inleds Storbritanniens formella utträde ur EU, även om processen fortsätter ett tag till. Bild: Kirsty Wigglesworth

Joakim Broman: Ajöss och tack för fisken

Beslutet att lämna EU har varken varit billigt eller enkelt att genomföra. Men när det väl fattats måste det göras, vare sig det var rätt eller inte. På fredagen lämnar Storbritannien EU.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Så händer det till sist. Den 31 januari lämnar Storbritannien EU, nästan fyra år och många politiska turer efter folkomröstningen 2016. So long, and thanks for all the fish, som Liftarens guide till galaxen-författaren Douglas Adams kanske hade sagt.

Brittiska fiskare är snart inte längre bundna av EU-kvoter. Fast Brexit-datumet ska förses med en asterisk. Utträdet fullbordas inte förrän den sista december 2020.

Fram till dess ska britterna vara en del av den inre marknaden, och följa EU:s regelverk och avtal. Innan året är slut ska parterna vara överens om hur de framtida relationerna ska se ut. Det kommer, milt uttryckt, att bli stökigt och svårt – allra minst betydligt svårare än förhandlingarna om Storbritanniens utträdesavtal.

Premiärminister Boris Johnson har sagt att övergångsperioden inte kommer att förlängas, vilket är begripligt efter att utträdet skjutits upp och röstats ner upprepade gånger i det brittiska parlamentet.

Brexit-tröttheten i den brittiska väljarkåren – som tog sig uttryck i Johnsons jordskredsseger i förra årets parlamentsval – begränsar regeringens handlingsutrymme och gör tidsplanen mycket knapp. Handelsavtal är enormt komplexa dokument med tusentals detaljer. De tar vanligtvis år att förhandla fram och att ratificera.

Nu ska dessutom inte bara handels- och tullfrågor lösas, utan rimliga regelverk för allt från kemikalier och läkemedel till finansmarknader måste på plats.

Kanske går det att hitta en eller flera "mellanvägar”, principinriktade avtal och regler i väntan på att mer detaljerade överenskommelser förhandlas fram. Detta innebär dock att brittiska myndigheter och företag under flera år i praktiken kommer att följa EU-regler. Mer EU-skeptiska väljare lär fråga sig vad poängen med Brexit egentligen var.

Alternativet är dock värre, åtminstone ur ekonomisk synpunkt. Formellt finns fortfarande risk för den "hårda Brexit” som det varnats mycket för sedan folkomröstningen. Om utträdet fullbordas utan att avtal om framtiden finns på plats kommer handeln med såväl varor som tjänster att bromsas kraftigt. Frankrikes EU-minister Amélie de Montchalin flaggade nyligen för att tullar kan komma att implementeras om medlemsländerna inte kan lita på att britterna spelar rent. (The Guardian 29/1)

Det är samtidigt en påminnelse om att Brexit, sett ur väljarnas perspektiv, aldrig handlat om ekonomiska värden. Det råder ingen tvekan om att britterna förlorat stora summor på att lämna unionen.

En färsk beräkning visade att Storbritannien redan förlorat lika mycket i minskad BNP på grund av Brexit-beslutet som man betalat i EU-avgift sedan 1973. (Forbes 21/1) Ändå har opinionsläget i frågan inte förändrats nämnvärt sedan folkomröstningen. Fler tycker att folkomröstningsbeslutet är dåligt nu än för tre år sedan, men marginalerna är relativt små.

Beslutet att lämna EU har varken varit billigt eller enkelt att genomföra. Men när det väl fattats måste det göras, vare sig det var rätt eller inte, och helst så ordnat som möjligt. Man kan säga mycket om Boris Johnson och hans roll i Brexit, men hans framgångar hittills bygger på att han till skillnad från många andra förstått detta.