Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Det är hög tid för regeringen att sluta subventionera fossila bränslen. Bild: Roger Larsson

Virve Ivarsson: Översvämningar riskerar att bli betydligt vanligare

I samtalet om samhällets beredskap för extremväder får vi inte glömma bort att prata om vad regeringen gör för att minska koldioxidutsläppen.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Under söndagen utfärdade SMHI en klass 3-varning för de nedre delarna av Nissan och Lagan. Det betyder att vattenflödena ligger på nivåer som i snitt uppmätts vart femtionde år och som kan leda till allvarliga översvämningsproblem.

Sedan mätningarna började 1995 har aldrig så höga vattennivåer uppmätts i den nedre delen av Lagan som nu.

Men framöver lär översvämningar bli vanligare och havsnivåerna stiga betänkligt, särskilt om de globala koldioxidutsläppen fortsätter öka. I Halmstad beräknas enligt en rapport från SMHI havsnivån bli mellan 22 till 44 centimeter högre under tidsperioden 2081-2100 jämfört med perioden 1986-2005.

Och kring Ringhals i Varberg beräknas översvämningar som tidigare bara skedde vart hundrade år vid slutet av seklet i bästa scenariot ske så ofta som vart tjugosjätte år. Detta bästa scenario bygger dock på att de globala koldioxidutsläppen ska börja minska i år, men hittills går utvecklingen åt fel håll och utsläppen ökar i stället med 1-2 procent per år.

I de mer sannolika scenarierna beräknas översvämningar som tidigare drabbade området kring Ringhals vart hundrade år i stället ske cirka vart sextonde eller sjätte år då vi är i tidsperioden 2081-2100. Siffror som väldigt konkret visar hur stor skillnad det kan göra om vi snart lyckas minska de globala koldioxidutsläppen.

Men hur kan en sådan omställning gå till?

Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, menar att den enda chansen att begränsa uppvärmningen till 2 grader (vilket skulle hålla oss inom det bästa scenariot med minst höjning av havsnivåerna) är om världens länder blir fossilfria till 2050.

För att uppnå detta föreslår han bland annat att vi inför en kolskatt, avskaffar subventionerna till fossila bränslen och sätter ett slutdatum för försäljning av fossila bränslen.

Även klimatpolitiska rådet, som är ett oberoende expertorgan som utvärderar regeringens klimatpolitik, rekommenderar regeringen att sätta ett slutdatum för försäljningen av fossila bränslen och sluta subventionerna bilismen.

Och det kan onekligen med så stora risker framför oss kännas absurt att staten subventionerar fossila bränslen så mycket som den gör.

Till exempel är i Sverige flygfotogen och flygbensin vid yrkesmässig luftfart undantagna från energiskatt, internationella resor av alla slag är momsbefriade, inrikes flygresor har nedsatt moms och regeringen ger driftsstöd till privatägda flygplatser som går med förlust.

Dessutom subventionerar regeringen bilismen genom möjligheten till förmånsbilar och reseavdrag samt subventionering av parkeringar.

Såväl Sverige som världen är rent krasst i ett läge i dag där vi behöver minska våra koldioxidutsläpp i mycket raskare takt för att undvika att jordens ekosystem utarmas, något som vore en katastrof och riskerar att göra planeten obebolig för människor.

Att det trots det är svårt för regeringen att förbjuda fossila bränslen från en dag till annan går dock att förstå. Men desto svårare är det att förstå varför regeringen ska ge stöd till privatägda flygplatser som går med förlust eller varför internationella resor ska vara momsbefriade.

I samtalet om samhällets beredskap för extremväder begår vi därför ett misstag om vi inte diskuterar vad regeringen gör för att minska koldioxidutsläppen. Åtgärder som lyckas minska dessa ser nämligen ut att vara det effektivaste sätt vi har att minska risken för att extremväder blir en del av vår vardag framöver.