Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Barnens behov och åsikter beaktas i för låg utsträckning i LVU-fall. Bild: Hasse Holmberg/TT

Malin Lernfelt: Än är barnens behov inte i centrum

Så som Socialtjänstlagen ser ut i dag saknas nästan helt barnperspektiv.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Äntligen stod socialministern på presskonferensen. Utredningen Framtidens Socialtjänst överlämnades 26 augusti av utredaren Margareta Winberg till statsrådet Lena Hallengren (S).

Den är efterlängtad. Ända sedan Socialdemokraterna och Miljöpartiet 2015 lade den LVU-utredning som Alliansregeringen tillsatt flera år tidigare i en byrålåda, har reformer som stärker utsatta barns lagliga rättigheter efterfrågats.

Fallet med Lilla Hjärtat, den 3-åriga flicka som växte upp i familjehem men som slets upp med rötterna och placerades hos missbrukande biologiska föräldrar där hon sedan misshandlades och drogades till döds, har ytterligare aktualiserat behovet av reformer.

Det finns cirka 5 000 barn i Sverige som är omhändertagna enligt LVU, Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. En del av dem har flyttats från sina biologiska föräldrar redan som nyfödda och har därför sin primära anknytning och sin trygghet i familjehemmet.

Trots det har dessa barn i dag ingen laglig rätt att stanna kvar i den familj de ser som sin. Den dag de människor som barnet delar DNA med har fått ordning på sitt liv – oavsett om det är efter ett eller 10 år – eller handläggare hos Socialtjänsten får för sig att de vill flytta barnet av ena eller andra anledningen, flyttas det, oavsett vilket trauma det innebär.

I andra fall har barn lyfts bort från sina biologiska familjer som betydligt äldre och får inte komma tillbaka till dem trots att de kanske skulle må bättre av att bo hos bioföräldrarna, även då dessa till viss del brister i sin föräldraförmåga.

Så som Socialtjänstlagen ser ut i dag saknas nästan helt barnperspektiv. Trots att Socialstyrelsens riktlinjer BBIC – Barns behov i centrum – och Barnkonventionen, som sedan årsskiftet är svensk lag, tydligt anger att barn ska höras i alla ärenden som rör dem och att barns åsikter ska tillmätas betydelse sker inte det. I stället avfärdas barns känslor, upplevelser och behov med att de är just barn. Vuxenvärldens behov tillåts styra även då det drabbar barns fysiska och psykiska hälsa negativt.

Hoppet från alla de som sett hur illa den 30 år gamla lagstiftningen fungerar ställs nu till socialministern och de förslag som finns i den aktuella utredningen. En del av dem är bra, som att vetenskap och beprövad erfarenhet ska definieras tydligare och få ett större utrymme i såväl en ny lagstiftning som i socialtjänstens arbete. Klokt är också att man vill lägga mer vikt på förebyggande arbete samt öka uppföljningstiden när omhändertagna barn återförs till sina biologiska familjer.

Som helhet lämnar dock den nya utredningen mycket att önska i de delar som rör utsatta barn. Det gör också Hallengrens luddiga uttalanden om att ”det är viktigt att stärka barns rättigheter”, så länge inga rejäla reformer är på plats. Barndomen går inte i repris. Medan den rödgröna regeringen funderar vidare förlorar ännu fler små oskyldiga människor möjligheten till en trygg uppväxt.