Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dagens äldreomsorg har blivit bättre på de flesta punkter enligt de boende. Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/T
Dagens äldreomsorg har blivit bättre på de flesta punkter enligt de boende. Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/T

Emanuel Örtengren: Äldreomsorgen var inte bättre förr

Socialstyrelsens brukarundersökningar och öppna jämförelser av äldreomsorgen ger inte bilden av att allt var bättre förr. Över nio av tio äldre är nöjda med personalens bemötande.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Under coronapandemin har medier skildrat en pressad äldreomsorg. Om man får tro medierna är äldreomsorgen dock alltid i kris.

"På 1960-talet stannade hon cirka två timmar hos varje pensionär, städade, handlade och lagade mat. Småpratade. 'I dag har vårdbiträdet oerhört kort om tid. Det är in och ut och personerna är betydligt sjukare' ", sade Inger Davidson, som själv arbetade i hemtjänsten på 1960-talet.

Citatet skulle kunna vara dagsfärskt, men är i själva verket från en intervju i Svenska Dagbladet på nyårsafton år 1996. Inger Davidson var vice ordförande för Kristdemokraterna i Stockholm och gjorde studiebesök hos hemtjänsten för att dra lärdomar för framtiden. "Man inser att något måste göras", sade Davidson då.

25 år senare skildrar Svenska Dagbladet hemtjänsten ännu en gång, och återigen framträder bilden av att allt var bättre förr. Hemtjänstpersonalen har ett pressat schema – sängen ska bäddas rent på fem minuter, toalettbesök ska avklaras på tio, duschning på tjugo – och måste skynda sig från ett hembesök till nästa (SvD 17/4).

Var äldreomsorgen bättre förr? Troligtvis inte. Redan på 1980-talet – innan finanskriser och nedskärningar i kommunerna – tycktes äldreomsorgen vara i kris. När Äldreberedningen presenterades 1987 fick den hård kritik för att den sades försköna situationen för landets äldre.

Under rekordåren efter andra världskriget var läget ännu värre: då skrev författaren Ivar Lo-Johansson om hur fallskador inte togs om hand och hur äldre frös ihjäl i sina rum på den tidens ålderdomshem.

Socialstyrelsens brukarundersökningar och öppna jämförelser av äldreomsorgen ger i varje fall inte bilden av att allt var bättre förr. Det senaste decenniet har såväl boendestandarden som de äldres nöjdhet med omsorgen ökat stadigt. Över nio av tio äldre är till exempel nöjda med personalens bemötande inom hemtjänsten och på äldreboenden.

De privata aktörer som ofta hamnar i skottgluggen har höjt kvaliteten överlag. I Socialstyrelsens öppna jämförelser rankas privata aktörer högre än kommunala på 18 av 20 kvalitetsmått för äldreboenden och 14 av 16 mått för hemtjänsten. Kartläggningar i Göteborg, Stockholm och Uppsala tyder också på att privata äldreboenden har varit bättre på att hålla nere smittspridningen under pandemin.

Med det sagt är allt inte frid och fröjd. Äldreomsorgen är inte byggd för att vara en medicinskt avancerad organisation, och uppdelningen mellan sjukvård och äldreomsorg är fortfarande alltför skarp.

Det skulle också behövas en tydligare arbetsfördelning och karriärsteg inom omsorgsyrkena. En utbildad undersköterska borde kunna få fokusera på mer renodlat omsorgsarbete istället för att behöva ägna arbetstid åt sådant som att handla mat till de äldre.

Förhoppningsvis kan coronapandemin bli den katalysator som leder till reformer av äldreomsorgens organisation en gång för alla. Annars är risken överhängande att reportage om 25 år målar upp bilden av en äldreomsorg i kris igen.