Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Elever ska inte vara lönsamma. Bild: Henrik Montgomery/TT
Elever ska inte vara lönsamma. Bild: Henrik Montgomery/TT

Skolan är fast i ett dödsgrepp

Den svenska skolan ska inte vara en vinstmaskin för friskolekoncerner.

Det är lönsamt att driva friskolor i Sverige. På fyra år har de fyra största friskolekoncernerna tillsammans gjort en vinst på mer än tre miljarder kronor. Det visar en sammanställning som tidningen Skolvärlden har gjort (skolvarlden.se 13/9).

”Jag tycker att skattebetalarnas pengar ska komma skolan och eleverna till hands, inte delas ut till aktieägare eller användas till att köpa skolor utomlands. Det är dessutom en uppfattning som delas av en majoritet av svenska folket”, säger Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund till Skolvärlden.

Det låter som en helt rimlig slutsats. Frågan är bara: Hur kan vi ha hamnat här?

En viktig förklaring är två stora skolreformer som genomfördes med relativt kort mellanrum, först kommunaliseringen 1989 och sedan införandet av skolpeng och fritt skolval tre år senare.

Tyvärr har skolans utveckling sedan dess varit allt annat än god. Elevernas skolresultat har sjunkit liksom läraryrkets status. Visserligen har det på senare år blivit bättre, 2015 vände för första gången de svenska elevernas resultat uppåt i den internationella Pisa-undersökningen och med höjda löner är det fler studenter som söker sig till läraryrket. Men allt är långt i från bra. Det krävs helt enkelt en ny riktning för skolan.

För att bättre förstå var den svenska skolan befinner sig i dag behöver man blicka ännu längre bakåt. En som gjort det är historikern och författaren Hans Albin Larsson som 2011 kom ut med boken ”Mot bättre vetande” som är en genomgång av den svenska skolans historia, men från ett annorlunda perspektiv.

I boken redogör Hans Albin Larsson för hur skolan har styrts och påverkats från statligt håll och av ideologiska strömningar. Sedan 1960-talet är det progressivismen som utgår från att eleverna ska bli mer delaktiga i hur undervisningen ska utformas, som har varit dominerande. Innehållet i ämnesundervisningen tonas ner till förmån för själva läroprocessen. Läraren får också en mindre undervisande funktion.

I samband med kommunaliseringen och det fria skolvalet introducerades ett annat synsätt att se på skolan, det kamerala. Detta synsätt har betoningen på att skolundervisningen ska genomföras till lägsta kostnad. Det kamerala synsättet passade som handen i handsken för både landets kommuner och för friskoleföretagen.

”Kombinationen av progressivism och det kamerala tänkandet blev dödsgreppet mot skolan”, säger Hans Albin Larsson i en intervju med ledarsidan.

Att utbilda nästa generations medborgare är ett samhällsuppdrag. Friskolor är i det avseendet i sig inte ett problem, så länge de levererar just utbildade medborgare. Men skolor där vinsten är det främsta målet kommer tyvärr inte att ha samhällets bästa för ögonen.

Det samma kan faktiskt sägas om kommunerna. En kritik mot kommunaliseringen var just att skolans verksamhet då kom att konkurrera med andra kommunala angelägenheter.

Den svenska skolan behöver en helt ny inriktning där de progressiva och ekonomiska synsätten rensas ut. I stället behöver lärarna och inlärningen sättas i centrum så att eleverna får de kunskaper de behöver för framtidens samhälle.

Detta kan verkligen vara en fråga för den nya regeringen att tag i. Men då får det vara en regering bestående av partier som förstår att skolan har problem – och vågar göra något åt det.