Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Skövlat. Här fanns tidigare en skog, men den har olagligen fällts. Bild: Jari Välitalo

Skandalen i Tylösand

Han är inte bara strandskogens fiende, utan även hela samhällets.

Vid en tomt på Älgvägen i Tylösand finns en till salu-skylt. 1 000 kvadratmeter på bästa läge, pris 12 miljoner kronor, står det på skylten. Från tomten går det att skymta havet längre bort.

Någon har nyligen fällt träd, många träd precis i anslutning till tomten. Strandskogen – som tillhör kommunen – är helt skövlad. Detta rapporterade Hallandsposten i fredagens tidning (28/9).

När HP kontaktar kommunens naturparkmästare Roland Larsson framkommer att det inte är kommunen som fällt träden, det är någon annan som gjort det – utan tillstånd.

”Det stör mig oerhört när folk ställer sig över lagen, det blir orättvist mot alla andra som sköter sig”, säger Roland Larsson.

Det går faktiskt att dra på högre växlar än så. Människor som sätter sig över lagen på det här sättet är i grunden samhällsfarliga. Särskilt som de tror sig kunna göra vad som helst, bara för att de har pengar.

Personen bakom skövlingen är Jan Widikson, som också äger tomten som är till salu.

Till Hallandsposten säger den tidigare bilhandlaren att han gjort kommunen en tjänst då han anser att han gjort en brandgata och folk ska vara glada den dagen det brinner. Han säger också att han fått tillstånd från Tylösands vägförening att fälla träden.

Allt är undanflykter för att dölja det egna ansvaret, att Jan Widikson satt sig över lagen och nu är misstänkt för egenmäktigt förfarande och skadegörelse. Visserligen finns det än så länge bara en polisanmälan från kommunens sida, men skuldfrågan borde i stort sett vara klar då Widikson själv har erkänt.

Döm själva. Det finns en tomt till salu precis jämte den skövlade skogen med bästa läge som säljargument. Där finns den egentliga anledningen till att träden inte finns kvar.

Dessutom talar Jan Widiksons personliga historia till hans nackdel. Han skulle till och med kunna kallas för återfallsförbrytare.

När han 1991 byggde ett hus på Älgvägen lät han ”glesa ur” strandskogen, vilket resulterade i att tvingades ersätta parkförvaltningen. Historien upprepades 1999 när kommunen polisanmälde Jan Widiksson för att ha skövlat skogen vid huset på Älgvägen. Widikson försvarade sig på liknande sätt som nu med att han gjort en brandgata, men tvingades betala böter.

Detta är alltså tredje gången som Jan Widikson olagligen fäller träd i Tylösand, träd som det tar decennier för att växa upp igen.

Här måste kommunen verkligen sätta hårt mot hårt och se till att bötfälla honom rejält för skövlingen. Att sätta sig över lagen kan inte på något sätt tolereras.

Likt alla andra medborgare är Jan Widikson också en del av samhället. En medborgare har stor frihet och rad rättigheter. Men med stor frihet följer också ett stort ansvar. Detta ansvar har inte Widikson förvaltat.

Han är inte bara strandskogens fiende, utan även hela samhällets. Inget kan dölja att bakom alla undanflykter finns en person som har satt sig över lagen. Skäms Jan Widikson.

En lång skugga faller också över kommunen som inte agerat hårdare mot de tidigare skogsskövlingarna på Älgvägen i Tylösand.