Vatten går som en blå linje genom mänsklighetens historia. Så även i vårt avlånga land. Studerar man en Sverigekarta och följer kustlinjen och de stora vattendragen ser man tydligt att det är där som människan framför allt har slagit ner sina bopålar. Med en ovanligt lång kust, mer än tusen sjöar och än fler vattendrag har det funnits gott om plats att bo på.
Men tyvärr är det inte alltid så enkelt. När Jessica Johansson och hennes familj i Åbygget i Hylte kommun ville bygga ett fritidshus vid sin gård fick de nej. Anledningen? Det finns en liten bäck 85 meter från gården som omfattas av strandskydd och därmed säger Länsstyrelsen i Halland nej till gårdsbygget, vilket Hallandsposten rapporterade tidigare i veckan (12/11).
Det var sommaren 2017 som Jessica Johansson sökte bygglov för ett fritidshus. Bygglovet godkändes av samhällsbyggnadsnämnden i Hylte kommun i september i år och samtidigt gav nämnden dispens från strandskyddet. Men alla dispenser av strandskyddet måste sedan prövas av länsstyrelsen, som för några veckor sedan upphävde det.
Jessica Johansson är naturvårdsbiolog och arbetar med hållbar utveckling i Gislaveds kommun. Hon berättar för HP att hon är förespråkare av strandskyddet, men den här tillämpningen menar hon underförstått är löjlig.
”Det här är i praktiken inte fråga om ett strandskydd, utan snarare ett dikesskydd. Tillämpningen av strandskyddet riskerar att urholka allt förtroende för skyddet av våra stränder”, säger Jessica Johansson till HP.
Strandskyddslagen tillkom på 1950-talet och är sprungen ur allemansrätten. Syftet med strandskyddet är att säkerställa att landets stränder vid hav, insjöar eller vattendrag är tillgängliga för medborgarna.
Allemansrätten slår an en sträng i den svenska folksjälen. Den ger alla lika rätt att ta del av den svenska naturen utan att man äger marken man går på. Det är en möjlighet som inte finns på många andra ställen i världen.
Allemansrätten finns inskriven i den svenska grundlagen, men dess tillämpning är inte reglerad i någon lag. Även om innebörden i den anrika sedvänjan är uppenbar kan det vara svårt att avgöra var gränsen går för vad som är olagligt eller inte.
Så är det inte med strandskyddet. Den har som sagt en liknande funktion som allemansrätten, men här finns det en direkt lagstiftning inskriven i miljöbalken.
För att strandskyddet ska behålla sin legitimitet måste den gälla lika för alla. Men det gör den inte, enligt Ronny Löfquist (S), kommunråd i Hylte. Han tycker att den snäva tillämpningen av strandskyddet i Halland är orättvis och pekar på att man i Jönköpings län har en annan bedömning av de allra minsta vattendragen, vilket gör det lättare att bygga där (HP 13/11).
Ronny Löfquist har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat länsstyrelsen på hur tillämpningen av strandskyddet hämmar byggandet i Hylte.
”Jag tycker att jag fick ett perspektiv på detta då Halmstad kommun fick lov att bygga ett bibliotek mitt i Nissan, medan vi i Hylte i stort sett inte får bygga någonting närmare än hundra meter från samma vattendrag”, säger Ronny Löfquist till HP (13/11).
Det är en halsbrytande, men ändå tankeväckande jämförelse. Delar av Stadsbiblioteket i Halmstads ligger bokstavligen i Nissan samtidigt som det inte är tillåtet att bygga ett fritidshus som på inget sätt hindrar allmänhetens tillgång till ett litet vattendrag 85 meter bort. Detta händer alltså i Halland, i Sverige, år 2018.
Som HP kunde rapportera i fredagens tidning går nu Hylte kommun vidare för att ändå kunna godkänna bygglovet av fritidshuset i Åbygget. Detta genom att kommunen hos länsstyrelsen begär att strandskyddet runt bäcken ska upphävas. I stället för att begära dispens, det vill säga ett undantag, så kan strandskyddet helt enkelt upphävas.
Enligt Per Leander, enhetschef på länsstyrelsen är detta tillvägagångssätt också att föredra.
”Generellt sett är det enklare att komma runt ett strandskydd, som man anser inte uppfyller sitt syfte, om man upphäver det. Istället för att söka dispens”, säger han till HP (16/11).
Men det är till att vara överdrivet fyrkantig, som statens företrädare ofta kan vara, när lagen ska följas till punkt och pricka.
Följer man en å som Nissan uppströms så gör man tidigt en upptäckt, den förgrenar sig i mindre och mindre vattendrag tills den i princip bara är små rännilar i landskapet. Här borde Länsstyrelsen i Halland stämma i bäcken och tydligt visa var gränsen går för när ett vattendrag ska omfattas av strandskyddet och när det inte ska göra det.
Det räcker alltså att gå över gränsen till Jönköpings län för att hitta en lämplig tolkning av när en bäck blir en å som värd att skydda.
Givetvis är det viktigt att värna om att allmänheten även i framtiden har tillgång till Sveriges vackra natur och dess stränder.
Men för att hela Halland ska kunna leva, från kust till skog, måste det gå att sätta ner sina bopålar i Åbygget utan allt för mycket byråkrati.
LÄS MER:”Skyddet” av Jessicas bäck hindrar henne från att bygga
