Det debatteras till och från att staten gör stora insatser för att rädda olika utrotningshotade djurarter i vårt vackra land.
Ingen kliver fram och tar parti för vårt kanske mest hotade djur som är på väg att försvinna, vildsvinen.
Dessa fridfulla stackare som förvisso återinträtt i vår fauna de sista 30 åren förefaller att försvinna och lämna ett hål i ekosystemet.
Fullt medveten om att jag kastat in en brandfackla och blodet kokar i ådrorna, de som inte fått högt blodtryck sitter förmodligen som frågetecken undrande vad de just läst.
Förklaringen till mitt okonventionella påstående och udda retorik är följande ...
Mängder med markägare beklagar sig väldeliga över skadorna efter gris på deras mark, LRF står handfallna och tar på sig offerkoftan, samt till och med folk i tätorterna beklagar sig över grisar som går in i samhällen.
Detta är den största bidragande anledningen till att jag utbildade mig till jägare och specialiserade mig på just vildsvin.
Jakten på detta nattaktiva vilt är kanske materiellt sett den dyraste och mest krävande jakt vi har i Sverige för den som inte är insatt.
Jakt på vildsvin tar enormt mycket tid i anspråk, kräver gedigen utrustning i form av mörkerkikare (extremt dyrt), klädsel som klarar många timmars stillasittande nattetid oavsett årstid, kameror för att kartlägga grisarna och så vidare.
Allt detta innehar jag, och jag är väldigt hängiven. Ändå är det ingen som behöver min hjälp!
Frågar jag markägare så hänvisas jag till jaktlag som arrenderat all jakt och de vill inte i sin egensinnighet släppa in en grisjägare. LRF vill inte "hjälpa" en enskild jägare då de ser det som orättvist och inga arrenden är lediga inom rimligt avstånd.
Total kyla, därav gör jag slutsatsen att vildsvin utgör inget problem och på grund av denna kyla så kan man då till och med göra slutsatsen att vildsvinen är utrotningshotade.
Jag blev inte jägare för att okynnesdöda, jag blev det för att tillföra och bidra till balans och nytta i naturen.
Frustrerad nattjägare