Det är skrämmande tider vi lever i, skrämmande på så många olika sätt. Inte bara på grund av en pandemi som härjar mitt ibland oss, men också att pandemin i sig påminner oss var och en om hur skört inte bara samhället men också livet i sig kan vara.
Det är inte på egen hand utan tillsammans vi kommer kunna komma ur detta. Att vi var och en gör uppoffringar, att stanna hemma får bli vardagen. Att ofta tvätta händerna med tvål och vatten, inte handla och inte resa. Hemmet. Familjen. Det nödvändigaste, inget mer. Mitt under rådande pandemi påminns vi också starkt om en grupp människor som gör en stor insats. Bara från mitt eget Facebook-flöde som fylls med bilder på arbetskollegor med visir och munskydd som sliter och kämpar, för att hjälpa, men också för att lindra patienter som på sina ordinarie men också extra tagna arbetspass.
Det är yrkeskårerna i vården som nu får ta och bekänna färg.
Och inte alltid med rätt skyddsutrustning, ibland egentillverkad skyddsutrustning, så applåderas de fram till fronten där de får slita, dra och kämpa. Och nu i dessa tider avskaffas tacksamt karensavdraget för tillfället för dessa men till en stor besvikelse får man ändå själv söka ersättning för detta och om man får detta igenom så får man sjuhundra kronor i ersättning före skatt.
Skyddsutrustning och applåder till trots, det har länge förts diskussioner och nu om något måste yrkeskategorierna i vården premieras. Vad sänder annars samhället för signaler till dessa vardagshjältar? Och vad ger man för inspiration till yngre att söka sig till vården?
Risktillägg, bättre ersättningar vid sjukfrånvaro och hållbara scheman med planerad tid för återhämtning är en bra start nu, men jag, tror flera håller med om att vid kommande avtalsrörelse vill vi se riktiga diskussioner mellan arbetsgivare och fackförbund som resulterar i bättre arbetsvillkor, en mer hållbar löneutveckling och en bättre ersättning för den obekväma arbetstiden. Och låt aldrig karensavdraget komma tillbaka, för sanningen är ju den, om det inte är corona så är det calici, influensa eller rentav en förkylning som gör att vi kan behöva stanna hemma.
Vi ska inte straffas för något vi troligvis har fått på vår arbetsplats utan vi ska tas om hand och få ersättning för att kunna stanna hemma för att vårda oss själva.
Fredrik Jarlestål Jensen
undersköterska Halmstad sjukhus