Jag köpte nyligen ett häfte med frimärke. På ett av märkena ses Greta Thunberg med sina flätor och sin trotsigt knallgula regnkappa. Just denna kombination har fyllt mig med hopp. Den rörelse, Fridays For Future, som Greta grundade, visade att det bland unga människor fanns ett mycket stort engagemang för miljön, klimatet och naturen. Med detta engagemang kom också hoppet om att det går att vända den tjurrusning mot en klimatkatastrof som många av världens makthavare hänger sig åt.
Men var finns miljöfrågorna nu? Jag letar i tidningar, lyssnar på radio och ser på TV-nyheter, men miljöfrågorna lyser med sin frånvaro. När FN:s klimatpanel IPCC släppte ännu en alarmerande rapport fick den mindre utrymme i pressen än Filmstadens nya godisregler!
I stället står Ebba Bush och andra populistiska politiker i gula västar och kräver kraftigt sänkta bensin- och dieselpriser. Det är som om klimathotet och hoten mot det mångfacetterade livet på jorden (den biologiska mångfalden) inte längre finns.
Men hoten är i högsta grad verkliga, och de är mer påtagliga än någon gång tidigare. I internationella medier läser jag att i Indien dör nu mängder av människor på grund av extrem hetta, på Afrikas horn och i Kalifornien råder mycket svår torka och runt om i världen smälter glaciärer i en takt som inte ens de mest pessimistiska klimatforskarna kunde förutspå.
Med ett förestående val i Sverige vill flera av riksdagens partier tona ner, och helst helt få bort, debatten om miljö, klimat och natur. I de frågorna är de otroligt svaga. De fokuserar på att fiska röster bland bilkörande väljare i stället för på framtiden. Jimmie Åkesson kräver exempelvis en permanent skattesänkning på bensin och diesel.
Men vi kan inte bortse från miljön och klimatet. Vi är skyldiga våra barn att lämna en beboelig värld efter oss, en värld som är minst lika rik som den vi fått uppleva.
Glöm inte det när du går till vallokalen i höst!
Anders Wirdheim
medlem av Miljöpartiet de gröna