Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Varför rädda för polisen?

Det finns, vilket de flesta som jobbar inom polisen och militären känner till, något djupt rotat inom politikens vänstersida då det gäller synen på allt vad dessa yrken representerar.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Sedan Ådalen 1931 och fram till våra dagar så har vissa partier inte på något sätt visat sitt stöd för polisers arbete, tvärt om.

I deras egna tidningar så har de ständigt letat efter tänkbara fel gjorda av människor som valt dessa yrken. President Erdogan i Turkiet satte halva poliskåren i fängelse efter ”kuppen” mot honom för en tid sedan. Det var enbart för att de var poliser och därför, sannolikt, inte röstade på honom.

De flesta i Sverige klagar nu på alla skjutningar, bränder, stenkastningar mot ambulanser, poliser som tvingas fly, kriminella som länsar butikshyllor, som alltmer har blivit en del av vår vardag.

Oppositionen föreslog därför under valdebatterna att tiotusen nya poliser skulle skakas fram. Svaret från vänstern blev ”vi går med på tiotusen polisanställda”, det vill säga garagepersonal, arrestantpersonal, receptioner, godsförvaringar etcetera. Däremot inga utfästelser om fler poliser. De ger ju inga röster.

Sedan jag började som polis för många år sedan kan jag inte minnas en enda person från vänstersidan som sagt att vi behöver fler poliser, och sedan kämpat för det. Det blir liksom ”locket på” i slutänden, tomma ord följt av tystnad. Varför denna rädsla för poliser?

JanE