Jag är undersköterska och har jobbat 40 år inom Laholms kommuns äldreomsorg.
Har älskat mitt jobb, men i dag om jag varit yngre hade jag alla gånger valt en annan karriär i livet.
Arbetar på kommunens korttidsavdelning rehab, som aldrig nämns i sociala medier.
Men byggnaden nämns, den kostar pengar. Den blir billigare genom att bygga om till ett jättebarnomsorgskomplex. Dit kommer säkert föräldrar från kommunens kust och tätort köra två mil enkel resa för att lämna sina barn.
Det stod i tidningen nyligen (2/5) att Laholm hade brist på demensplatser, ett sådant läggs ner på Smedjebacken med fina utemöjligheter. Vi på korttid rehab nämns aldrig, ändå har vi princip konstant full avdelning. Så kallade färdigbehandlade på sjukhuset kostar kommunen cirka 9 000 kronor per dygn. I år hade 27 dygn betalas fram till februari. Vårdtagarna är oftast i sämre skick när de kommer till oss än för tio år sedan. Nu trycks det in två vårdtagare i gamla dubbelrum.
Läste att det skulle anställas en ny enhetschef för att vi har personalbrist. Om någon går på knäna är det vi som arbetar på golvet. Blir någon sjuk på helger, kvällar eller nätter är det vi som utöver vårt ordinarie arbete ska ringa i timanställda som inte har anmält sig till bemanningsenheten.
Vi kostar pengar för att vi är många, får vi höra, ändå är vi för få. Vården har blivit som ett löpande band, med den skillnaden att det är vi personal som springer benen av oss mellan de hjälpbehövande. Guldkanten hinns sällan med och när jag uttröttad kommer hem från ett arbetspass är jag sällan tillfreds med mitt arbete.
Charina