Jag födde mitt första barn i Halmstad i mitten av juni. Inför en förlossning är det mycket spänning och förväntan, men även en del oro. Oro för hur det ska gå, om barnet ska må bra, om jag själv ska må bra och faktiskt även en del oro om personalens arbetsbelastning och mående för att de ska kunna stötta och hjälpa mig under min viktigaste stund i livet.
Mitt barn föddes en natt när det var liten belastning på förlossningen. De hade tid att vara hos mig hela tiden och stötta och hjälpa, vilket var en enorm trygghet. Personalen på förlossningen är änglar som har tålamod, en enorm kompetens och ett fantastiskt bemötande. För att inte tala om personalen på BB.
Jag var inneliggande en vecka och till slut kändes det som att barnmorskor och undersköterskor och annan personal var mina vänner. Och då känns det inte bra i hjärtat när de kommer in i slutet av sitt arbetspass och nästan är gråtfärdiga av trötthet för att det är så mycket att göra och den extrema värmen som var på avdelningen.
Personalen är proffsiga och försöker hålla ut, men du kan se på en människa när gränsen är nådd, när vila är ett måste. Eftersom jag är en nyfiken person frågade jag hur arbetsbelastning var och hur det är att jobba. Personalen älskar sina jobb, men flera uttryckte att det inte är kul att jobba när det blir så högt tryck och de nästan inte vill gå till jobbet vid nästa pass. Det är fan inte så det ska vara!
Denna underbara personal, med sitt enorma kunnande och sin fantastiska känsla för vad medmänniskor behöver, förtjänar en bra arbetsmiljö utan att känna att de inte orkar. Denna underbara personal förtjänar även en bra lön för sitt livsviktiga arbete som de utför bland förvirrade förstagångsföräldrar och nyfödda små förvirrade bebisar.
Jag vet inte om jag får uppleva en förlossning eller BB-tid igen, men om jag gör det hoppas jag innerligt att kvinnovård är bättre prioriterad så att den fantastiska och värdefulla personalen faktiskt får vad de förtjänar. Det blir bättre för alla.
Gunilla