Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT
Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Utemiljön på ett fängelse erbjuder mer möjligheter

Min tröstlösa dotter går på Vallåsskolan åk F-2. Hon har fått se hur en skolgård kan se ut, om bara man bor på rätt plats, eller man har valt att placera sitt barn på rätt skola.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Hon har fått se den tillfälliga skolgården vid Jutarumskolan. Vallåsskolans tillfälliga skolgård är en asfaltsplan mellan två byggnader. Där finns ett bollplank, stor som en lagårdsdörr, med lite brädor som saknas, där finns två träd som med lite vilja går att klättra i.

Hon gråter över orättvisan. Framtiden med ännu mindre möjligheter i åk 4-6 får henne att se uppgiven ut. Utemiljön på ett fängelse erbjuder mer möjligheter. Under minst 10 års tid har det diskuterats om bygge av ny skola, och under tiden gör man inget med utemiljön, nu har man placerat baracker på den gamla skolgården. Även trasiga slitna gungor och klätterställningar är bättre än inget alls, nu är dessa ersatta med baracker i två våningar.

Bristande möjligheter till uteaktiviteter påverkar elevernas mående i högsta grad. Jämför man de nämnda skolorna med Jutarumskolans tillfälliga lokaler, som har en utemiljö som skulle göra en elev på Vallås grön av avund. Jämför med Söndrumskolan och Jutarumskolan. Kom sedan och säg att möjligheterna är helt olika då dessa skolor ligger på ett öppet område med goda utvecklingsmöjligheter. Dessa möjligheter finns i allra högsta grad även vid Vallås, Östergård och Klaraskolan. Den politiska viljan finns inte. Är det så att människors värde är olika beroende på var man råkar bo? Är det så att det är den socioekonomiska barriären som återigen förhindrar att man tar ett rejält tag i denna problematik?

Jag skulle önska att våra medier lokalt gör en rejäl inventering av hur utemiljön ser ut på våra olika kommunala skolor, och presenterar detta. En mer oberoende granskning har jag svårt att tänka mig. Pressa de beslutsfattande politikerna och skolledarna kring dessa frågor. Det är inte barnen och ungdomarna som skapar problem, de är bara symptom på hur illa olika beslut har tagits.

Uppgiven förälder