Här var jag med P4 Halland på midsommarafton för att plocka blommor. Vissa slänter och kanter var alldeles blå av blåmunkar medan andra var gula av fibblor, käringtand och getväppling. Alla dessa är viktiga för fjärilar och bin. Mitten av augusti, när blommorna fröat och insekterna flugit färdigt, är bra tid för klippning.
Carl-Olof Svensson, planeringstekniker på kommunen, förklarar: ”Att vi klipper handlar om siktförhållandena, trafiksäkerheten är alltid nummer ett” (HP 15/7). Man tar sig för pannan! Här hade denna lågvuxna blomstermatta skalats av högt uppåt slänterna och långt ner i dikena.
En sträcka därefter borde däremot ha klippts långt tidigare. Här var vegetationen hög och tät med växter som hundkäx och brännässlor. En utspringande katt skulle lätt få cyklisten på fall.
Svensson menar att det blir för dyrt att inte klippa hela sträckan på en gång. Men leden är ett par mil lång och har två sidor. Redan nu klipps den i etapper, som lätt kunde behandlats olika.
Han menar att blommorna får finnas på ”gräsytor”. Då inser han inte att vid den gamla banvallen finns de helt spontant, gratis och kanske med spår av det landskap, som fanns när banvallen invigdes 1889. Tåget for genom en ginst-ljunghed. På senvåren kryper ännu hårginsten fram i kanter eller nerför slänterna!
I kommunen har Trafikverket projekt för att skapa blomrika kanter vid sina nya cykelbanor. Regionen har sått ängsfrön längs en del av Kattegattleden. Varför? Jo, cykling är en naturupplevelse! Blommor och fjärilar väcker glädje.
I det rationellt skötta jord- och skogsbrukslandskapet är mångfalden undanträngd.
Vägkanterna är uppehållsplatser, spridningskorridorer och en resurs för mångfalden. En biolog måste finnas med när planerna skrivs för en ekokommun och cykelstad!
Beställ foldern” Blomrika vägkanter” från blomrika.vagkanter@gmail.com
Ebba Werner