För hundra år sedan, hösten 1922, anförtrodde Italiens kung Viktor Emanuel III fascisten Benito Mussolini det officiella uppdraget att bilda regering.
Det är något av tidens öde att när vi blickar tillbaka på 2022 så var det året när Giorgia Meloni, som uttryckt beundran för Mussolini, blev Italiens premiärminister. Kristersson, Busch och Pehrson överlät inflytandet över svensk politik till SD, ett parti grundat av nazister, och som vid Åkessons anslutning fortfarande leddes av personer med nazistisk anknytning. Så kan också minnet av en hundraårshändelse få nytt liv.
På en video publicerad av Samnytt, ses Rebecka Fallenkvist under valvakan sträcka ut vänsterarmen och skräna: ”Helg Seger!” Några dagar senare väljs hon in som SD-ledamot i Region Stockholm, men avgår efter ett instagraminlägg där hon beskriver Anne Frank som ”sedeslös” och ”kåtheten själv”.
Några dagar senare avslöjar Expo och Expressen att SD-politikern Rebecca Ädel varit medarbetare på den nazistiska organisationen NMR:s sajt Nordfront. Hon lämnar SD men kvarstår som politisk vilde i Nynäshamns kommunfullmäktige.
Trodde verkligen Kristersson, Busch och Pehrson att SD:s rötter försvinner bara partiet ges inflytande? Historien visar på motsatsen. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) förklarade nyligen på en presskonferens att den som fått permanent uppehållstillstånd inte längre ska kunna känna sig säker på att det beslutet kvarstår. När rättsstatens principer naggas i kanten är det inte en liberal som står vid hennes sida. Det är SD:s gruppledare Henrik Vinge. När Civil Rights Defenders kritiserar Tidöavtalet vill riksdagsledamoten Björn Söder (SD) att bidrag till organisationen stoppas.
Var det inte just denna utveckling som ett hundraårsminne skulle avskräcka oss ifrån? Låt det nya året bli ett år då vi förhindrar att kunskapsförakt och historielöshet, som är högerpopulismens kännemärke, slår rot.
Göran Lund