Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Banvallsleden är öppen igen och insändaren rekommenderar en tur. Bild: Anders Andersson

Ta en naturskön cykeltur på Banvallsleden

Efter en tid då cykelbanan mellan Halmstad och Simlångsdalen varit uppbruten kan man åter njuta av hela sträckan. En tur med många naturupplevelser längs den gamla banvallen.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Äntligen kan vi åter cykla hela sträckan Halmstad – Simlångsdalen. Cykelleden har länge varit uppbruten i olika etapper.

Här slutade tågen rulla 1966. Man kunde åka från kust till kust. Många sträckor förstördes sedan. Vilken glädje då att något av banvallen blev kvar som cykelbana: Banvallsleden.

Följ med! Fortfarande finns tågkänslan kvar: banvallen, en perrong, grindstolpar, skylten ”Passera ej banan då tåg höres eller synes”. På den knappt 2 mil långa sträckan upplever man ett Halland i miniatyr. Början är öppen och ofta blåsig. Utsikten är vidsträckt över Fylleåns dalgång. Vid sidan av Växjövägen blir det bullrigt, men inte värre än att lärkan kan överrösta!

Snart blir det tystare och du kan njuta av naturens ljud och dofter. Kanske se fiskgjusen eller rödgladan flyga över. Kanske spana in blommor och insekter. Utan rädsla för att vingla ut i trafik. Du cyklar högt över alkärr, kör genom bergsskärningar och passerar lövskogsdungar som ger svalka och skydd. Kanske också några nävar blåbär om det är säsong! Ibland öppnar sig ett beteslandskap med träbroar över småbäckar.

När du passerat den lilla sjön och Fylleån rinner bred och mäktig nedanför dig är du strax framme vid Naturskyddsföreningens Björkelund. Här är stoppet nästan ett måste! Se mångfaldsträdgården eller gå vandringsleden. Överallt finns spår av det landskap som fanns när järnvägen invigdes 1889: torprester, stengärdsgårdar, äng och ginstljunghed. Läs mer på nätet!

Sedan fortsatt fin cykling och inte långt till målet.

I Halmstad är cykelstråken välmarkerade. Cykeln rullar lätt över avfasade trottoarkanter. Det är en plats för cyklister. Men något fattas! Var finns planen för skötseln av vägkanterna? De verkar klippas utan hänsyn till när blommor blommar eller bin och fjärilar flyger. Det är dags nu! En tredjedel av landets vildbin är hotade. Vägkanter är en ”gratis” resurs som uppehållsplats eller spridningskorridor för blommor och insekter. Längs Banvallsleden finns nu zoner med respektive utan vegetation. Det kan krävas vårbränning, bortskyffling av tjockt gräslager, sandslänter för vildbin, augustislåtter. En erfaren person måste inventera och skriva skötselplan!

På Banvallsleden är cyklingen redan en naturupplevelse. Den kan förstärkas. För mångfalden är det själva livet. Med rätt vägkantsskötsel finns möjligheten! Gäller också kommunens övriga cykelbanor.

Ebba Werner

Naturskyddsföreningen