Replik. Svar till Carita Boulwèn, ”Bra att debatten om ECT-behandling har dragit i gång”, 1/10.
Carita Boulwèn, som är regionpolitiker (SD), har i regionfullmäktige i Halland och i en insändare i Hallandsposten dragit i gång en debatt om ECT-behandling.
Hon är, såvitt jag förstår, inte själv verksam inom psykiatrin utan hänvisar till icke namngivna läkare och sjuksköterskor när hon vill sätta stopp för all ECT-behandling.
I insändaren påstår hon två gånger att patienter har tvingats till ECT-behandling. Det är skrämmande att politiker ger sig in i diskussioner om behandling av sjukdomar utan kunskaper om vare sig sjukdomstillstånd, behandlingsalternativ eller hur det går till när beslut fattas om behandling.
Numera, till skillnad från 1930-talet, finns flera effektiva läkemedel som givetvis ges i första hand vid psykiska sjukdomar. Svensk psykiatrisk förening har givit ut riktlinjer för situationer då ECT-behandling övervägs. Dessa gäller både personer under 18 år och vuxna. De sjukdomstillstånd då ECT-behandling kan vara aktuell är betydligt vanligare hos vuxna än barn. Vid alla behandlingar inom svensk sjukvård är patienten delaktig i val av behandling. Det gäller även psykiatrin. Tvångsvård tillämpas enbart då en patient är så sjuk att hon/han inte är i stånd att förstå sitt tillstånd. Sådan vård omges av ett mycket speciellt regelverk (LPT).
Carita Boulwèn! ECT-behandling ges oftast till patienter som är svårt sjuka i depression när annan behandling inte räcker eller bedöms otillräcklig. En djup depression är ett livshotande tillstånd. Behandlingen ordineras av en specialist inom psykiatri som har kunskap och erfarenhet av sådana tillstånd. Beslut om behandling tas i samråd med patienten och avvägs mot biverkningar.
Specifik behandling av sjukdomar ska inte diskuteras på politiska partiers Landsdagar.
Marie Ekholm