Hej ledningsgruppen i hemvårdsförvaltningen! Fick ett kort med en inbjudan till en kväll i hälsans tecken i Tylösand. Det ingår föreläsning om arbetsglädje och hållbarhet. Mingel med kollegor, träffa friskvårdsaktörer, minimässa, alkoholfritt bubbel, och lyxiga kanapéer, samt en välkomponerad varmrätt följt av efterrätt.
Det känns väldigt lyxigt och fint och väl påkostat.
Som en bal på slottet.
Jag kan tyvärr inte komma, vet inte om jag har något passande ens att ha på mig denna fina kväll, och om jag förmodan skulle hitta någon klänning i tvätthögen som vuxit sig stort som ett privat Mount Everest i min tvättstuga, så skulle jag ändå inte orka bemöda mig att klä på mig den. Lika lite som jag orkat med mitt privata liv och ja tvätten då.
Jag och mina kollegor är helt slut, vi går på knäna för att försöka ge den bästa vård vi kan till våra kunder.
Besöken blir fler och fler och tiderna blir mindre och mindre.
Corona drabbade oss hårt mentalt och fysiskt med extra pass, längre dagar, inbeordringar allt för att täcka behovet i verksamheten.
När läget med coronan nu är under kontroll då trycks vi på det så kallade hälsoschemat. Detta innebär att vi ska ta tid av verksamheten, tid vi kunde gett till våra kunder, för att själva varannan vecka göra vårt schema.
Folk ska tvingas jobba blandat både dagar och kvällar mot sin vilja. Man ska samtidigt tvingas in i heltid som norm även fast man känner att man vill jobba mindre för att orka, för att få ihop sitt privata liv, kanske tvätta?
Vi jobbar sex av sju dagar ena veckan. Och fyra av sju nästa och max två dagars ledighet i följd.
Vi ska in och jobba i andra verksamheter i vårt närområde med nya kollegor och nya kunder som vi inte alls känner till.
Samtidigt vill ni att vi ska sträva mot kontinuitet för våra kunders bästa, deras trygghet med att få välkänd och samma personal?
Vi ska känna stress över vart ni ska skicka oss någonstans, ivägskickade till boende och hemtjänst där vi inte har någon som helst koll på varken rutiner eller kunder, och så ska vi utföra god vård?
Vi har brist på tid, vikarier och så är det ju det där med budgeten då.
Vi vill inte tvingas in i saker vi skriker nej till.
Vi på golvet och våra kunder och vården drabbas hårt av era beslut.
Så ja, vad är väl en bal på slottet.
Mitt psykiska mående orkar inte med något mingel med slutkörda kollegor, och min fysiska ork är slut så orkar inte ta mig dit.
Ta pengarna ni tänker lägga på mig denna lyxiga kväll och skänk den till vårdens budget.
Mingla runt ni, och förbered er för kommande sjukskrivningar av er personal.
Med vänliga hälsningar Askungen.