För att ingen kan läsa för mycket om de underbara människor som sätter sitt privatliv åt sidan för att utföra ett arbete som i mångas ögon är betraktat som äckligt, läskigt, underbetalt men framförallt dåligt.
Facket arbetar just nu fram en legitimation för vårt yrke, jättebra tycker säkert en del men jag förstår inte vitsen med att springa med ytterligare en bricka på kommundräkten. Ingen undersköterska kommer få bättre schema, högre lön, mer helgdagar eller bättre pension på grund av det!
Yrket anses vara något vissa skäms över. Tyvärr förstår jag varför. Jag har arbetat i vården i elva år, började som 18-åring och har fortsatt trots dåliga lönevillkor, missade helgdagar, helgjobb, kvällar, årsarbetstid och slitsamma pass. Varför? För att det finns en stolthet i vårt arbete, rättare sagt vi bör känna stolthet. Jag känner enorm stolthet och oerhört stor respekt för kollegor, patienter och arbetsplats. Vi håller vården flytande, vi är den del som avgör att du kan söka vård, att du inte behöver ha dina gamla anhöriga hemma, att det finns någon som håller dig i handen när du är rädd, när din mamma dör och du är ledsen så tröstar vi dig.
Jag ser vikarier komma och gå och som absolut inte kan tänka sig att arbeta vidare. Jag ser den lilla del som är kvar, men ingen av dem sa som liten: ”Jag vill bli undersköterska när jag blir stor!”
Därför förtjänar detta arbete respekt, det förtjänar en stolthet hos oss undersköterskor. Trots alla dåliga villkor står vi kvar, enade och förhoppningsvis med en stolthet som sträcker sig längre än allt! Varför ser inte ni politiker detta? De löner ni erbjuder oss visar inget värde men vi är kvar, lojala dessutom.
Ni som läser detta kan ju kasta en tanke till oss som arbetar julaftonskväll eller nyårsnatten när ni står med familjen och tittar på raketerna. Vi andra springer i kommundräkten och håller vården flytande...
God jul och gott nytt år!
Johansson