Vi har inte ett överflöd av kulturmärkta fastigheter i Halmstad, och tyvärr har många själfyllda hus rivits genom åren när kommun och politiker skapat nya visioner som fallit mer och mindre väl ut.
De senaste i raden är den kamp som förs i att riva Örjans Vall och Kulturhuset i Folkparken för att ge plats åt nya bostäder. Det är oroväckande hur lättjusade kommunens företrädare är gentemot privata intressen, men vad som är än mer oroväckande är det hyckleri som sker gentemot rivningsskydd av kulturhistoriska intressen.
När kommunen tidigare i år sålde Patrikshills annex ansågs det före detta äldreboendet vara så kulturhistoriskt värdefullt att kommunen villkorade försäljningen med att rivningsskydda fastigheten. Just detta lägger jag personligen ingen värdering i, men däremot avsaknaden av liknande skydd för betydligt mer kulturhistoriskt värdefulla objekt.
Att frågan om att riva Örjans Vall har fått gå så långt är i sig en skandal, på samma sätt som att man dömt Kulturhuset till döden. Där är locket helt på. Kommunen behöver köpa huset och rusta upp det - optimalt vore att göra det tillsammans med en stiftelse, till exempel Ljungbergska stiftelsen som äger gamla biblioteket.
Det krävs i slutändan bara ett dåligt beslut för att sopa undan vår Halmstadhistoria och när det väl är gjort går det inte att ångra sig. Riv inte våra arv, lyft dem i stället - och hyckla framför allt inte med kulturpolitiska verktyg för att främja egna visioner.
John-Wilhelm Pahlm