Ella Kardemark (KD) skrev häromdagen att socialförvaltningen gruppboenden och utbildnings- och arbetslivsförvaltningen daglig verksamhets personal ska börja hjälpas åt i ett samlat samhällsansvar för personer inom LSS, intellektuella funktionsnedsättningar.
LSS är en rättighetslag för dessa personer att få leva ett så likt liv som andra kommuninvånare. Denna lösning som nu presenterades är ett stort kliv ifrån målet med denna rättighetslag. Jag undrar om Ella och ni andra i kommunledningen tycker att ni skulle vilja möta de personer ni bor tillsammans med även som en arbetskamrat på er arbetsplats? Jag är helt säker på att ert svar blir: NEJ.
För att inte tala om vad denna förändring kommer att kosta kommunen i förberedelser och organisation. Lägg de pengarna på att utbilda fler personal, för arbetslösa finns, som säkert gärna vill ha utbildning och arbete.
Skyll inte på ”heltid som norm”. Vi som arbetar inom daglig verksamhet har redan heltid, så låt personer med daglig verksamhet få ha sin personal på jobbet/ sysselsättning.
Har ni haft kontakter med andra kommuner i landet som har haft samma lösning som ni nu driver igenom? I så fall har ni säkert hört att det inte fungerat särskilt bra.
Det känns som att bli tillbakakastat i tiden till 2012, då ni beslutade att konkurrensutsätta daglig verksamhet till privat aktör från 2013, som efter tre år, inte kunde göra någon vinst, och kommunen fick ta tillbaka enheterna igen. Alla kan ju förstå kostnaderna för allt detta rent organisatoriskt.
Kan ni som driver igenom detta för många dåliga beslut, verkligen inte se någon annan lösning för att täcka personalbehoven på socialförvaltningens gruppboenden på helger?
Ann Erixson
UAF Daglig verksamhet