Replik. Apropå insändaren ”Smutsig, dyr, långsam – och farlig”, 24/9.
Den 23 september skrev Hans Enqvist om kärnkraft i en insändare i Hallandsposten. Några nyheter för sitt motstånd mot kärnkraft lämnade han inte, utan radade upp sitt motstånd hämtat från någon debatt från 1960-talet.
Vi skall titta lite på kostnaderna. Den tredje reaktorn i Oskarshamn (O3) stod färdig 1985 och kostade då 15 miljarder. I dag skulle verket då kosta ungefär 55 miljarder kronor. Byggtiden var från start till målgång något över fem år. Är det en lång tid? Kostnaderna – är de överkomliga? Sådana resonemang finns inte i insändaren. Jag påstår att reaktorerna är mycket säkra. Samtliga olyckor som inträffat har varit mänskliga misstag. I Japan inräknat då man inte hade byggt en skyddsmur mot havet, som var tanken.
Samtliga gruvor som Sverige får sin uran ifrån är miljöcertifierade! Lagringen av det använda bränslet behöver inte ske så snabbt. Bränslet kan återanvändas genom att tillverka så kallat MOX- bränsle, det vill säga en oxidblandning av uran och plutonium. Som bekant producerar våra reaktorer plutoniumoxid. De sista fem åren av min anställning vid AB Atomenergi sysslade jag just med MOX- bränsle.
Så herr Hans Enqvist, datera upp dina kunskaper och skriv därefter en insändare. I annat fall är mitt förslag till dig simma lugnt, kärnkraft studeras och finslipas som alla nya produkter och idéer.
Nils Ronquist