Matpriserna fortsätter uppåt, räntan höjs och hyrorna ökar mer än någonsin. Inflationen verkar få priset på allt utom en sak att höjas – vår arbetskraft. I november visade siffror från SCB att inflationen ätit upp fjorton års löneökningar för den genomsnittliga LO-medlemmen.
I årets lönerörelse slår sig LO för bröstet med att kravet på 4,4 procent är det högsta på länge. Samtidigt vet vi att den löneökningen i praktiken innebär en reallönesänkning när inflationen ligger stabilt på över 10 procent. Även om LO:s krav blir verklighet kommer genomsnittslönen för en LO-arbetare ha sjunkit till 2013 års nivå.
Samtidigt som vanligt folk får mindre i plånboken tjänar många företag storkovan på prisökningarna och krisen. Elbolagen, matjättarna, storbankerna och tillverkningsindustrin måste dela med sig av sitt överflöd.
Från fackets och näringslivets hörs i stället med gemensam stämma att vi som arbetar måste ta samhällsansvar och hålla tillbaka våra löner för att inte spä på krisen – det stämmer inte.
Runt om i Europa har arbetare fått högre löneökningar och det har inte drivit på inflationen det minsta. I Belgien fick 700 000 anställda löneökningar på över 10 procent i januari. Samtidigt sjönk den belgiska inflationen från 10 till i dag 6 procent – hälften så mycket som i Sverige. Varken i Belgien eller Sverige är det lönerna som driver inflationen utan företagen. Deras rekordvinster visar att prisökningarna kan stoppas genom att vi kräver full kompensation för våra ökade levnadskostnader.
Lönerna måste upp!
Povel Johansson, partiordförande och lokförare Kommunistiska Partiet
Ulf Halldin, pensionär, Kommunistiska Partiet Halmstad