Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett fåtal i personalen har fått fyra veckors sammanhängande semester. Bild: Christine Olsson/TT
Ett fåtal i personalen har fått fyra veckors sammanhängande semester. Bild: Christine Olsson/TT

Pressad situation för barnmorskor

Efter tragiska händelser tillkom koordinatorn på natten för att få en överblick. Nu står vi utan koordinator.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

I HP 1/7 skrivs det om förlossningen i Halmstad. Det står att det är ansträngt och nerbantat, det står: "Just nu känner jag mig trygg i det och vi hoppas att inget oförutsägbart händer", säger verksamhetschefen. Varför säger man så när personalen vid riskanalys påtalat flera risker med sommarens bemanning?

Efter tragiska händelser tillkom koordinatorn på natten för att få en överblick. Nu står vi utan koordinator. Sommaren har vi löst genom att ett fåtal i personalen har fått fyra veckors sammanhängande semester. Vi har alla känt att vi måste ställa upp, för vad är alternativet?

Jag förstår att det inte finns tillräckligt med barnmorskor och tjänsterna blir inte tillsatta. Vi jobbar dubbelpass och extra pass utöver vår heltid för att lösa bemanningen året runt. Vi är trötta, vi är slutkörda. Vi försöker hålla modet uppe, men vi orkar inte. Vi ger allt på jobbet och kritiserar oss själva hårdast när vi inte kan utföra vårt arbete som vi borde.

Flera vill jobba deltid på grund av hög arbetsbelastning men vi nekas och tvingas jobba 100 procent för att verksamheten inte tillåter deltid. Vi får höra att vi ska vara tacksamma för att vi har en förkortad arbetstid. Självklart är vi tacksamma, men vad hjälper det när vi går gråtandes från jobbet?

Hösten kommer och flera barnmorskor lär byta arbetsplats på grund av den höga arbetsbelastningen och fler olösta pass. Framförallt nattpassen är svåra att bemanna. Vad gör vår arbetsgivare då? Förkortar dag- och kvällspassen så att vi arbetar fler pass i vår tjänstgöring och tar bort koordinatorn på helgerna.

Vi är i en pressad situation, men är detta rätt väg? Lockas nya barnmorskor till kliniken? Kommer personal att jobba natt i en otrygg miljö? Vi barnmorskor är starka självständiga kvinnor. Vi ska inte skapa oro hos de havande, vi ska inge hopp. Men det oförutsägbara kan hända i dag. Det sker framför era ögon, verksamheten låter det hända men det är min legitimation och mitt samvete som förstör liv för all framtid. Det är hög tid att vakna, snart händer det oförutsägbara och då är det försent.

Uppgiven barnmorska