Men ska vi verkligen bygga bostäder på bra åkermark? Och klumpa ihop folk i höghus på liten yta, bara för det handlar om åkermark?, såsom det beskrevs i Hallandsposten den 14 september. I artikeln gavs uppgiften att 2 000 bostäder ska placeras på en liten yta i Kärleken/Sofieberg.
Matproduktion kan bli strategiskt viktig i en värld som i ökande omfattning präglas av global uppvärmning och ökad protektionism.
Om vi ändå väljer att exploatera jordbruksmark är det ett väldigt märkligt resonemang att så mycket bostäder som möjligt ska pressas in på liten yta som möjligt. Det gjorde man på 1960- och 70-talet. Konsekvensen har blivit utanförskap, kriminalitet och otrivsel.
Två saker måste till för att dessa problem ska minimeras. Det ena är förbättrad trivsel. Det andra är en väl fungerande skola. Båda dessa saker erbjuder området i dag.
Enligt uppgift har skolan kommunens bästa skolresultat.Ett skäl till det är att det är få sociala problem i området. Mycket beroende på att det byggts ut i en lagom takt under över hundra års tid. Resultatet har blivit en fin stadsdel som är väl integrerad där människor med olika förutsättningar möts.
Så politiker från alla partier, låt området vara, tills vidare! Eller minska åtminstone på antalet bostäder.
Och om det ska byggas ut – måste livskvalitet, trivsel, hälsa och miljö vara nyckelorden. Inte ett kortsiktigt bygg- och planekonomiskt tänkande.
Kommunrådet Jenny Axelsson är centerpartist. Det partiet säger sig värna om miljö och livskvalitet i sitt partiprogram. Menar partiet allvar med dessa ord bygger man inte ut ett område på detta sätt. Det är så långt man komma från traditionell centerpartistisk politik.
På 1960-talet myntades begreppet ”betong-sosse eller grå-sosse”. Vad blir eftermälet för dagens politiker?
Gör inte om misstagen från 1960-talet! Då kanske man slipper krismöten, om ökad kriminalitet och långbänkar om regeringsbildningar.
Staffan Bengtsson
LÄS MER:En sista utpost – 2 000 bostäder planeras norr om Sofieberg