”Det var en gång en jul för längesedan då man ännu kunde se fattiga människor gå omkring på gatorna”. Jag både hör och ser Tage Danielsson framför mig. Jag hör också den mjuka saxofonen spela stämningsfullt. En julsaga från förr med Karl-Bertil Jonsson i huvudrollen. En 14-årig grabb med tveksam moral. En känsla av välbehag för att man anser sig vara god och givmild. En moral som påminner om dagens politikers. Dåtidens samhällsproblem i staden löste Karl-Bertil Jonsson på så sätt att han stal från sin arbetsgivare på posten för att dela ut paketen till stadens fattiga. ”Jag har närt en kommunist vid min barm” sa pappan upprört med all rätt. En tjuv är en tjuv oavsett motivet till stölden. En kommunist tror att alla som äger något är rika och ska därför beskattas. Detta gäller givetvis inte dem själva.
Det finns dock en skillnad. När faster Märta ringde på julafton och ville veta om den handmålade porslinstallriken kommit fram och hans mamma sa nej då erkände Karl-Bertil sina gärningar. Något som en politiker aldrig skulle göra. Pappan som hette Tyko Jonsson oroade sig för att Karl-Bertil skulle åka in på anställt. Nu var det så att de bestulna inte saknade eller ville ha de gåvor de skulle få. Det var alltså inte en fråga om givmildhet eller solidaritet att avstå ifrån dem. Istället hyllades Karl Bertil Jonsson som en hjälte. Det fick honom att känna sig som Robin Hood.
Det är just detta som händer i dagens Sverige. Vi blir bestulna. Staten tar det mesta ifrån oss som arbetar och delar ut våra pengar till hela världen och till helt galna projekt. Nu har regeringen lovat bort ännu mer pengar till EU. Nu vill vi inte bli bestulna längre. Vi vill inte betala orimliga skatter för våra bilar, plastpåsar och för den el vi behöver. Snart är alla fattiga, sjuka och trashankar som går omkring på gatorna vi som arbetar. Vem ska då betala för välfärden. Jag tror faktiskt att dessa politiker också känner sig som Robin Hood.
Göran Lundqvist