Förvaltningen skrev också i artikeln att de vill ge alla elever samma förutsättningar för att lyckas och nå så långt som möjligt. Så varför skapar de då inte dessa förutsättningar? På allt för många skolor saknas det i dag dessa förutsättningar (ekonomiska, lokal- och kunskapsmässiga förutsättningar) och även om de skulle finnas är inte inkludering den anpassning som är bästa för alla elever.
Jag tänker då främst på de elever som befinner sig i gråzonen mellan särskola, särskilda undervisningsgrupper och vanlig skola. De som alltför många gånger upplevt känslan av att misslyckas och inte passa in. De som inte får rätt anpassningar på sin hemskola och de elever som varje dag kämpar för att klara av skolan. För dessa elever blir inkludering en påtvingad kollektiv lösning i stället för de individuella anpassningar som de enligt skollagen har rätt till.
Enligt skollagen ska alla elever som är i behov av särskilt stöd, oavsett diagnos eller ej, ha rätt till det. Alla ska ha samma förutsättningar för att lyckas och kunna nå så långt som möjligt. Utgångspunkten ska alltid vara att se till barnets bästa och det är varje elevs individuella behov som ska styra vilka anpassningar som görs. Om barn- och ungdomsförvaltningen verkligen skulle sätta varje elevs bästa som utgångspunkt skulle de (förhoppningsvis) inse att det faktiskt finns ett stort behov av att ha en resursskola i varje skolområde. En skola där eleverna känner trygghet, meningsfullhet och får rätt individuella förutsättningar för att lyckas.
MammaMia 75
LÄS MER:Inkludering som blir till exkludering
LÄS MER:Beslut om avveckling av Centrumskolan är redan fattat