Jag tycker om att cykla. Jag cyklar till mitt jobb i centrala Halmstad ibland. Jag gör det för miljön och för att få motion. Jag bor i Tönnersjö så jag har cirka två mil till jobbet. Här på landet finns inga cykelvägar. Vi cyklister får hållas på samma vägbana som bilisterna. De första tre kilometrarna går fint, fåglar kvittrar och på åkrarna har nu säden skördats. När jag når Stjärnarp lägger jag mig medvetet en liten bit längre ut i vägbanan för nu vet jag att jag kommer bli omkörd av bilister utan omsorg om mig som oskyddad trafikant.
Om en bilist kör om mig och samtidigt får möte då måste jag vara beredd på att bli tvingad ut i diket eller utanför vägbanan i grus och gräs med risk att gå omkull! Bilisten som kör om struntar nämligen fullständigt i om jag förolyckas där och då för hen har bråttom och måste ju om, även om det inte finns plats för en cyklist också. Nästa bil ska också om och sniker förbi mig med några ynka centimeter till godo. Hastighetsbegränsningen förbi Stjärnarp är 70kilometer i timmen. De flesta håller inte den utan kör betydligt fortare. Har jag otur så kör även en långtradare förbi och nu gäller det att jag håller hårt i styret och balanserar bra för vinden suger tag i mig ordentligt. Bara inte han också får ett möte samtidigt då är jag illa ute.
När jag så passerat Stena och ska korsa riksväg 15 vid Tönnersjöavfarten i Fyllinge, gör jag det åter igen med livet som insats. Det är intensiv morgontrafik in mot Halmstad och i denna korsning gäller 80 kilometer i timmen. Längre söderut mot Laholm är korsningarna hastighetsbegränsade till 60 kilometer i timmen, men inte här fast många cyklister och fotgängare korsar vägen, för här korsar cykelbanan riksvägen och intill finns en busshållplats. En mycket smal refug finns i mitten av vägen där absolut ingen cykel får plats. Det betyder att jag måste leda cykeln över hela vägbanan utan att stanna!
Här får jag vara tuff, hitta en lucka och snabbt ta mig över och hoppas att jag hinner. Denna morgon kom jag bara halvvägs över, med bakdelen av cykeln utanför refugen. Tror ni bilisterna saktade ner? Ha, inte en enda! Medan jag oroligt kollar cykelns bakdel och samtidigt spanar efter en lucka för att fortsätta över vägen kör bilar förbi mig utan att notera att en människa med cykel står helt oskyddad mitt i trafiken. Väl över kan jag pusta ut för nu är det cykelbana resten av min färd till jobbet.
När arbetsdagen är slut ska jag hem samma väg. Nu är det ännu värre för trafiken är än mer intensiv och alla har bråttom och vill hem! Vi är många som bor utanför Halmstad centrum och vill cykla till jobbet, men vi ska inte behöva vara rädda att mista livet samtidigt. Tyvärr existerar ingen nollvision på landet.
Du som är bilist tänk efter hur trafiksituationen är för de oskyddade trafikanterna, sakta in när du passerar, se till att det finns utrymme när du kör om. För jag tror inte du vill ta livet av någon.
Till ansvariga för trafiksituationen på riksväg 15 och Stjärnarpsvägen vill jag vädja; sänk hastigheten vid Tönnersjöavfarten till 60 kilkometer i timmen som övriga korsningar och fundera på hur ni kan göra Stjärnarpsvägen till en säkrare väg.
Christina R Woldt