Oklok invandringspolitik kostar

En färsk studie visar att 180 av 290 svenska kommuner under 2020 kommer skära ner på den nämnd som hanterar äldreomsorg. Hur kan detta vara möjligt? Vi befinner oss inte i lågkonjunktur, och många kommuner höjer dessutom skatten nästa år.

ANNONS

Svaret stavas invandring. Under 2015 och 2016 tog Sverige emot en extrem mängd asyl- och anhöriginvandrare, vilka placerades ute i kommunerna. Staten betalade ut en etableringsersättning till kommunerna för att täcka upp de relaterade kostnaderna.

Detta sågs som en god affär av vissa kommuner, huvudsakligen sådana med negativ befolkningsutveckling, vilka lätt kunde göra plats i lediga bostäder, och samtidigt få betalt. Problemet var dock att tids nog tog stödet slut, när de nyanlända inte längre beräknades vara en minuskostnad. Detta stämde dock dåligt med verkligheten, kostnaderna kvarstod, och kommuner som haft en stor invandring stod inför ekonomisk kollaps.

För att stoppa detta gjordes det kommunala utjämningssystemet om. Kommunerna med stor invandring räddades från ruinens brant med pengar från kommuner med lägre invandringsrelaterade kostnader. Pengar som naturligtvis tas från den kommunala välfärden.

ANNONS

Resultatet av den okloka politik som skapat denna kris får vi leva med under de närmaste åren, åt det finns det begränsat att göra. Däremot kan vi se till att detta aldrig någonsin upprepas igen i framtiden. Flera partier har också anammat en mer restriktiv invandringspolitik, mer

i linje med vad vi i Sverigedemokraterna sagt i alla år. En regering som innefattar eller förlitar sig på antingen Miljöpartiet eller Centerpartiet kan dock aldrig garantera någon långsiktigt ansvarsfull invandringspolitik. Dessa partier visar med all tydlighet att de ämnar hålla fast vid sina ideologiska principer, oavsett hur allvarliga konsekvenserna blir.

Detta är värt att ha i åtanke, både när man som väljare röstar, och när man som politiker bygger framtida samarbeten.

Erik Hellsborn (SD) Varberg

Lars Larsson (SD) Varberg

ANNONS