Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skedaladeponin, bild från 2005. Bild: Jesper Malmsten
Skedaladeponin, bild från 2005. Bild: Jesper Malmsten

Ny deponi på Kistinge, behövs den?

Deponier är i drift under lång tid och slutförvaras under ”evig” tid och det är ingen verksamhet som ska drivas i privat regi där ekonomisk vinst är största drivkraften.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

Hem har återlämnat miljötillstånd och arrendeavtal för den planerade deponin på Kistinge till kommunstyrelsen i Halmstad.

Hem har konstaterat att de inte har behov av en sådan stor deponi och att de ännu under flera år klarar sig med nuvarande Skedaladeponi.

Detta är ett resultat av de insatser som görs för återbruk, materialåtervinning, sortering och andra åtgärder som minskar andelen massor som måste slutdeponeras. Detta ska vi glädjas åt och skörda frukterna av genom att inte bygga en ny, enorm deponi på jungfrulig mark.

Jag är tveksam till att privata aktörer ska få tillgång till och bedriva deponiverksamhet eftersom det flera gånger har visat sig sluta i större eller mindre miljöskandaler. Senaste exemplet kom från Botkyrka där en privat aktör deponerade allsköns bråte, som sedan drabbades av antändning. Brandröken spred ut miljöfarliga ämnen liksom lakvatten. Hela deponin fick täckas med enorma mängder sand för att slutligen kunna släckas.

Deponier är i drift under lång tid och slutförvaras under ”evig” tid och det är ingen verksamhet som ska drivas i privat regi där ekonomisk vinst är största drivkraften. Det kan vara alltför frestande att tumma på regler och åtgärder för att driva verksamheten miljösäkert.

Befintliga deponier vid Kistinge utgör redan en stor miljömässig belastning på vattendragen i omgivningen och ut i Laholmsbukten. PFAS-föroreningarna, som nu är föremål för undersökning, utgör en verklig varningsklocka. PFAS-föroreningarna har troligen tagit sig förbi den rening som lakvattendammar och andra åtgärder skulle förhindra. Vilka andra föroreningar står på tur att upptäckas i samma recipienter?

Halmstads kommunstyrelse bör söka framtida möjligheter för breda samarbeten med kringliggande kommuners deponiverksamheter för att lösa hantering av (allt mindre) deponimängder i stället för att sälja ut den planerade Kistingedeponin .

Christer Eriksson