Jag är så glad att mina barn är medlemmar i ideella föreningar. Det ger mig som förälder nya möjligheter i mitt föräldraskap och i min relation till barnen. Liksom vuxna är barnen inte heller samma person hemma, i skolan eller på fritiden. Att som förälder få möjligheten att vara med, om än på ett litet hörn, barnen i nya miljöer är fantastiskt.
Se dem tillsammans med kompisar utvecklas i gruppen, ta ledarinitiativ med de yngre, peppar när någon har det tufft och kämpa extra tillsammans, gör mig varm i hjärtat. Men jag tycker lite synd om all ni som missar det här. Ni som inte ännu vågat kliva fram och engagera er.
Visst tycker barnen ibland att det är pinsamt eller jobbigt att ha föräldrar med. Men jag intalar mig att det tillhör relationen förälder och barn. Även om mina barn ibland låtsas som om jag inte finns så hejar deras kompisar på mig. De vet vem jag är, vad jag heter och framför allt att jag alltid har en minut över när det behövs. Så lugnt och tråkigt om jag inte var engagerad och ingen tonåring hejar, eller lite generat tittar bort när man ses.
Att vara ledare är inget som passar alla, inte heller att vara ordförande, sköta stugan, köra material, krita planer men det finns massor av olika uppgifter – vad är din USP (unique selling point)? Vad tycker du är riktigt roligt att göra? Du kan absolut tillföra något och få massor tillbaka. Allt engagemang behövs, vi är alltid några för få som gör alldeles för mycket.
Nu är det februari, vilket innebär högsäsong för årsmöten i föreningarna. Jag utmanar dig att ta reda på vad du går miste, engagera dig i föreningen där barnen i ditt liv är aktiva. Ta chansen att lära känna barnen på ett helt nytt sätt, bli en ännu större del av deras vardag och dela härliga stunder med dem, i med- och motgångar, sol och regn, ensamma eller tillsammans.
Ni som redan är aktiva, stort tack för alla timmar, planering, slit och framför allt glädjen ni ger. Utan föreningsledare hade fritiden varit mycket gråare och tristare.
Annika, engagerad mamma i Eldsberga