När kommer larmen om maten?

Vågar vi tänka tanken vad som händer om flottan av långtradare och containrar med importmat av någon anledning stannar en vecka, är inte beroendet av livsmedelsimport sårbarhet om något?

ANNONS
|

Hög tid för våra samhällen att göra klimatanpassningsplaner och fullfölja med åtgärder! Laholm var tidig med detsamma för kustregionen, har det vidtagits någon anpassning i praktiken och hur ligger det till i övriga kommundelar?

Det är faktiskt akut med en ”livsmedelförsörjningsanpassningsplan” nu!

Vi får fler och fler larm om samhällets sårbarhet, såsom fordonsbranschen som saknar halvledarkomponenter och stoppar produktionen, brist på virke på grund av att hemestrande bygger till och på i stället för att resa. Cyklar och reservdelar är restnoterade på grund av … Frigolit till byggen med mera lär också vara bristvara, brist på fossila drivmedel gör att priset drar iväg.

ANNONS

I debatten nämns ofta brist på resurser såsom ”vattenbrist” och ”elbrist”, detta tror jag kan vara en nyttig läxa att det inte ständigt går att tillfredsställa en ökad förbrukning av resurser. Det hörs ofta att det är brist på mark att bygga på, då menas för det mesta planlagd åkermark, då hörs aldrig någon nämna brist på mat som en effekt av detsamma, bara att det finns inget annat än åker att bygga på.

När kommer larmen hur det är ställt med försörjningen av mat? Lite halvhjärtat visas då och då hur självförsörjningsgraden sjunkit till runt 50 procent för många av våra basvaror. Det är inte många som minns det som kallades kostbar överproduktion av livsmedel före vårt EU-inträde 1995.

Vågar vi tänka tanken vad som händer om flottan av långtradare och containrar med importmat av någon anledning stannar en vecka, är inte beroendet av livsmedelsimport sårbarhet om något?

Vårt överflödssamhälle bör snarast fundera på att anpassa sig till den tillgång av resurser och nyttigheter som är tillgängliga i stället för som nu ständigt avropa mera av allting.

Funderar

Gunnar Gullander i Lilla Tjärby över.

ANNONS