Replik. Apropå insändaren ”Det mest öde jag sett under mina 75 år i Halmstad”, 6/7.
Kan tyvärr bara hålla med dig. Stora torg, en gång en oas med Europa och tjuren som ”naturlig” och inbjudande bänk att njuta på vid vattnet och under grönskande träd, en livlig torghandel och naturlig mötesplats. Allt nu ersatt av – ja, faktiskt ingenting.
Ner mot Nissan är fiskförsäljarnas bodar borta för längesedan. Ersatt av – bygglov eller inte – restaurang eller inte – det tar tid.
Najaden fraktades bort och vyn vid Slottsbron blev en annan.
Österskans – hur svårt kan det vara?
Norre Katts park – pengarna som aldrig finns.
På väg mot havet och Äventyrslandet – ett land i förfall – stängt.
Tylösand – Hotell Tylösand – så långt ögat når.
Ringenäs – stranden platt som en pannkaka – inte en buske får finnas.
Bryggor och havsbastu – en realitet för många – här en utopi.
Förtätade områden, en faiblesse för snabbmatscontainrar, stränder som inte sköter sig själva – som det kan bli!
Minnet av min vackra sommarstad bleknar alltmer.
Naturvän i Frösakull