Där ni, pojkar och flickor, fick jag en solig tisdag, se Halmstad i en tur runt Nissan. Från gång- och cykelbron över Nissan, upp till bron vid Gamla Nordiska Filt. Denna gång då, med min nya permobil/scooter, i vår första tur. Dessutom: alldeles gratis!
Denna gång fick jag med min bredvidgående hustru se Nissan med omgivningar från en annan vinkel än de gåendes.
Man kan se Halmstad och Nissan på många sätt. Två sätt redovisade jag i min HP-debattartikel den 19 maj förra året. Och då under rubriken: ”En vattenvision som kan lyfta Halmstad”.
Den första lyfte fram Halmstads kommun med ambitionen att år 2030 bli en av två EU-kulturhuvudstäder. Den andra handlade om Halmstads nya ansikte mot havet, utanför Västra stranden, med stadsdelsprojektet ”Staden på vattnet – Marinalabyrinten” inrymmande omkring 5 000 bostäder fördelade på fem små öar på pelare, cirka två meter över havsnivån.
De två första öarna, en variant på Port Grimaud intill Saint-Tropez i Medelhavet, bestående av cirka 2 000 kedjehuslägenheter, med lika många båtplatser, angjorda utanför vardagsrummet. Därtill väster om Nissans mynning, på två öar, uppburna på samma sätt, ett litet Manhattan med omkring 2 000 bostäder. Och så på det förskräckligt fula Högsilosområdet mellan Nissan och Kattegattskajen, lika många bostäder med en skyline typ Manhattan. Alltså en ny liten stadsdel frikopplad från Västra stranden.
Tillsammans blir det då ett nytt centralt boende i Halmstad centralare delar med omkring 5 000-6 000 bostäder, butiker, verksamhetslokaler, dagis, sportanläggningar, och marinor. Men inte minst en massa restauranger, kaféer och konstsalonger för turisterna att besöka.
Långt mer sevärda en stadens nya betongbunker – utan fönster – som påklistrats Länsmuseets vackra tegelfasad. Från november i år, inrymmande länets nya konstmuseum.
Torbjörn Ringkvist