Genom strandskyddet är havets, sjöarnas och vattendragens stränder skyddade 100 meter från strandlinjen, i vissa fall 300 meter. Där är det inte tillåtet att bygga nytt eller förändra byggnader eller anläggningar som hindrar allmänheten att få tillgång till stranden. Det är heller inte tillåtet att förändra livsvillkoren för djur- eller växtarter i strandområdet.
Strändernas buffrande förmåga får en allt viktigare betydelse när klimatet förändras. Bebyggda, asfalterade eller andra hårdgjorda ytor kan inte suga upp regnvatten från skyfall eller ta emot stormvågor.
Även i glest bebyggda områden har strändernas växtlighet stor betydelse för att ta upp och binda ämnen som urlakas när skog kalhuggs, åkrar och odlingar gödslas eller när marken genomströmmas av andra utsläpp.
Det finns redan möjlighet att ge dispens och tillåta förändringar vid stränder när de verkligen behövs. Att urholka strandskyddet ytterligare löser inga problem, varken där stränderna är hårt utnyttjade eller på landsbygden där det fortfarande finns stränder kvar. Alla som bor i eller flyttar till områden med hav och sjöar uppskattar tillgång till stränder, även de som inte äger strandtomt eller brygga.
Januariöverenskommelsen innehåller en punkt om att strandskyddet ska ses över. Men sedan lagen ändrades 2009 har antalet dispenser ökat kraftigt. Det behövs ingen ytterligare uppluckring. Ändå tillsätts nu en utredning. Använd samhällets resurser bättre!
Låt strandskyddet finnas kvar, för lekande fiskar, grodyngel, sländor, sjungande sjöfåglar och törstiga älgar, badsugna ungar, paddlare, strövare – för klimatets skull och lyckan att få svalka sommarvarma tår i vattenbrynet.
Per-Olof Erickson
Naturskyddsföreningen