Richard Jomshof, SD ,”avskyr islam” offentligt, SD:s chefsideolog vill få en ”renare” svensk kultur där främmande inslag motverkas, och en mediepolitik där politiken lättare kan påverka programutbudet, en föredetting fraterniserar med auktoritära regimer i Europa när han slutat med järnrör, deras före detta talman gör dubiösa uttalande i viktiga ämnen. Ett parti som vill återutvisa människor som flytt hit och har uppehållstillstånd, visitationszoner och ha särskilda straffskalor. Ett parti som rensar ut obekväma medlemmar men vägrar att diskutera sina egna rötter. En partiledning som sjöng smädevisor över en mördad statsminister utan skam. Jimmie Åkesson som uppenbarligen inte önskar ”främmande”element bland folket. Inslag som grumlar det äkta nordiska ? Som ser Polens och Ungerns ”illiberala” regimer med välvilja, trots dessas hot mot fria media och ett oberoende rättsväsende. Ett tålmodigt parti som inte glömmer sina långsiktiga mål.
Detta är partiet som Kristersson och Busch fikar med och ser fram mot att samarbeta med i valet, i tron att de kan ro det i land utan att det kostar. Detta parti har nu lockat till sig ledaren för ett frihetligt parti för att hon vill se vad ett samarbete kan ge. Segerstedts, Staafs, Ohlins och Westerbergs parti.
1933 trodde von Papens konservativa industrialistparti och junkrarna att de kunde spela regeringsspelet med Hitler och få inflytande.
Bums blev Hitler kansler och snöt dem. Tolv år senare låg stora delar av Europa i spillror. 40 miljoner döda varav 6 miljoner judar , romer, sinti och ”olämpliga” förintats Världen fick en läxa som borde sitta i tycker man.
Det är illa med vissa vänsterpartister som inte kan ta avstånd från Lenin och Stalin men de sitter inte i regeringsförhandlingar.
Nu åttio år senare vill tre partier i riksdagen börja förhandla med nationalsocialisternas arvtagare.
Vad kan man tänka om detta?
Nils Werner, Halmstad