En hel årskull sistaårsstudenter, som också är vår framtid, som vi som vuxna och föräldrar ska stödja och stärka i sin framtidstro, som nu suttit inlåsta och tappat studiemotivationen, trots att de känner en stor skuld och panik för att det sista terminsbetyget präglar deras framtid. Vissa har även förlorat sina sommarjobb och sitt eventuella sabbatsår med framtidsfunderingar.
Alla dessa, ja de är många, ska nu inte få fira sin studentexamen. Alla studenter känner ansvar. Ingen vill att de själva eller deras nära och kära ska dö, eller bli allvarligt sjuka. De har avhållit sig från att träffa sina mor- och farföräldrar och sina klasskamrater. De har följt och vill fortsätta följa Folkhälsomyndighetens regler. De sprutar idéer och lösningsförslag om hur de skulle kunna få en sista dag tillsammans, men ingen lyssnar. Det är helt tyst från skolorna, de är som förlamade.
Halmstads kommun har redan satt stopp. Hur ska jag som förälder försvara att man kan påverka sin framtid? Att skolans fantastiska träning i argumentation är helt meningslös? Hur ska vi kunna kompensera för detta?
Lyssna på våra ungdomar! Som 18-åringar anses man vara vuxen, men de blir behandlade som okunniga barn. I denna dystra tid, kan vi inte unna vår framtida skatt en enda dag i glädjerus under kontrollerade former?
Det kommer fler fester, påsk, valborg, midsommar etcetera, men det finns endast en studentfest.
Mamma Maria