För ett kort tag sedan offentliggjorde Jämställdhetsmyndigheten en omfattande kartläggning av om våld eller andra övergrepp framförts i domstolsmål om vårdnad, boende och umgänge, samt i vilken utsträckning våldet och övergreppen i sådana fall beaktats i domar (se rapporten "Uppgifter om våld är inget undantag”).
Beskrivningarna i rapporten är allvarliga! Att i samhället hävda att barnens bästa är i centrum vid utredningar och beslut som rör dem vid och efter separationer och skilsmässor är långt ifrån sanning förstår man efter att ha läst den.
Enligt rapporten tar domstolen i 50 procent av domarna inte hänsyn till våldsutsatthet och vilka konsekvenser detta kan innebära. Och när det gäller utsattheten för våld är omfattningen av psykiskt misshandel högre än fysisk. Vad kan detta leda till i ett kort- och långsiktigt perspektiv?
Rapporten beskriver även att barn och ungdomar i hög grad upplever att de inte ens blir lyssnade på i de utredningar som föregår domstolsbeslut. Trots att ledstjärnan i alla utredningar som rör barn ska vara "barnens bästa i centrum" och trots att barnkonventionen numera är lag.
Vad sjutton är det som händer med rättssäkerheten kring barn i tvister om vårdnad, boende och umgänge? Hur kan vi gemensamt stärka den och förhindra att barn och unga utsätts för våld vid och efter separation och skilsmässa? Det här är liksom inte acceptabelt!
Vuxen, som har barnens bästa i centrum