Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Den snabba teknologiska utvecklingen kräver mångårig nationell debatt för att grundlägga kloka beslut, skriver Christer Nylander. Bild: TT/arkiv
Den snabba teknologiska utvecklingen kräver mångårig nationell debatt för att grundlägga kloka beslut, skriver Christer Nylander. Bild: TT/arkiv

Klarar politiker beslut om svåra frågor som dessa?

Den snabba teknologiska utvecklingen kräver mångårig nationell debatt för att grundlägga kloka beslut.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. Här kan du läsa fler insändare.

För några veckor sedan publicerades en häpnadsväckande film på Youtube som heter Ectolife, gjord av filmproducenten Hashem Al-Ghaili, som visar en bebisfabrik, som med konstgjord livmoder påstås kunna producera 30 000 bebisar per år.

Givetvis är bebisfabriker ännu inte verklighet, även om man lyckats göra samma sak med lamm, men experter menar att det kanske redan inom 10 år kommer att vara möjligt. Det är inte svårt att föreställa sig hur genterapi, selektion och implantat hägrar för transhumanister, och kanske också för många medborgare. För vem vill inte ha ett perfekt barn utan trasslet med graviditeten!

Denna snabba teknologiska utveckling, som också sker inom flera andra känsliga hälso- och it-områden, kräver mångårig nationell debatt för att grundlägga kloka beslut. Tyvärr verkar politiker frånvarande i dessa frågor och mer fokuserade på att släcka “bränder” i andra politiska sakfrågor, eller med alla medel försöka öka sitt väljarstöd.

Det känns verkligen som om hela det politiska systemet nått sitt bäst-före-datum, och att vi på något sätt måste revitalisera politiken från grunden. Är det möjligt? Ett nationellt mångårigt folkbildningsprojekt baserat på dialog där hela befolkningen ingår, skulle kunna öka både medborgarnas politiska motivation och kapacitet, och samtidigt skapa förutsättningar för ett reformerat politiskt system som klarar framtidens utmaningar. Detta fanns under första halvan av 1900-talet och kallades av Olof Palme för en studiecirkeldemokrati.

Christer Nylander