En av Sveriges största yrkesgrupp blir totalt överkörda. Ingen vill lyssna på oss undersköterskor som jobbar nära de gamla.
Kommuner och politiker säger hela tiden att det behövs mer människor inom vården. Vi får till oss att vi ska göra reklam för vårat yrke samtidigt som vi motarbetas dagligen av människor som inte ser annat än kronor.
• Kunden i fokus! Det är det viktigaste samtidigt som vi får mer och mer uppgifter som tar tid från just kunden.
• Kontinuitet är viktigt på demensavdelningar sägs det, samtidigt som vi snart ska behöva flytta runt och täcka på andra boenden.
Införandet av hälsoschemat är den senaste idiotiska idén. Redan innan det har införts har många underbara undersköterskor sagt upp sig i protest. Det har gjorts utvärderingar som visat att nästan alla är negativa till detta men det fortsätter att införas.
Om vi påtalar att det redan nu saknas personal så får vi höra att det inte är så utan det finns många som vill jobba. Det låter väldigt konstigt eftersom vi nästan varje dag får höra från bemanning att de inte kan hitta någon som kan jobba när någon blivit sjuk på arbetsplatsen.
Utbildningar till undersköterskor står tomma. Ingen vill utbilda sig till detta träl-yrke. Var hittar de dessa människor som är så villiga att jobba? Att vara ordinarie på en demensavdelning och jobba med personer som aldrig innan varit i kontakt med en person med demenssjukdom är fruktansvärt strängt.
Vi måste försöka hålla kunderna lugna och trygga samtidigt som vi ska hjälpa ny/tillfällig personal att komma in i arbetet. Kan de dessutom inte svenska språket tillräckligt för att vi ska kunna förstå varandra så blir man gråtfärdig och känner att man likaväl kunnat jobba ensam.
Heltidsresan är ett stort skämt.
Det finns en orsak till varför man väljer att jobba deltid. Nu ska vi straffas genom att jobba lika många pass som heltidare. Var ska vi hitta återhämtning? Och ni undrar varför det är personalbrist. Suck.
Anne (trött USKA)