Som förstagångsväljare från en arbetarfamilj på landsbygden, en pappa som var aktiv ”sosse” i kommunstyrelse och kommunfullmäktige blev ”arbetarpartiet” mitt val under många år framöver. S agerade framåtriktat och med tydliga mål vilket tilltalade mig och uppenbarligen många andra. Med tiden tappade partiet kompassriktningen och väljarstödet minskade. I dag saknar S mål och framtidsinriktning, kommer ständigt på efterkälken och måste ständigt ägna sig åt att parera.
Inför valet 2022 går nu S dessutom i bräschen för en ny strategi som går ut på att i så många forum som möjligt svartmåla partier på högersidan och deras politik och åsikter. Uttryck som ”grisar” och ”en röst på högersidan sätter landets demokrati på spel” kryddas med direkta osanningar. Samtidigt anser S att vi fått ökad polarisering i svensk politik och tar gärna USA som varnade exempel, vilket är intressant. Det råder stor enighet om att den största anledningen till den snabbt ökande polariseringen i USA beror på att presidenten under fyra år ägnade sig åt liknande strategi mot politiska motståndare, och har fortsatt även efter valet. Sådan strategi är inte värdig ett så kallat regeringsbärande parti i Sverige.
Före detta S-väljare